Usch det har varit en ledsam och tung dag idag. Julia gick bort, hastigt och oväntat. Jag satt på uteplatsen och hörde plötsligt konstiga ljud från kaninerna så jag gick dit. Hittade Julia liggande på sidan, hon andades men jag såg vart det var på väg. Jag gick in till henne och tog upp henne. Hon ville liksom snurra runt så jag höll henne i famnen. Hon krampade och jag klappade henne och strök henne i pannan. Hon verkade bli lugn av det och strax därpå slöt hon ögonen och så var hon borta.
Och jag är så ledsen. Fina fina Julia. Även om jag bara haft henne i lite mer än två månader så var hon väldigt speciell. Otroligt söt och snäll, busig och rolig. Sprang längs med sitt staket när man kom och mötte en alltid när man öppnade grinden. Ofta satt jag hos henne på kvällarna och då hoppade hon upp i mitt knä och ville bli klappad.
Och Nemo älskade henne, stackars Nemo. Han klättrade ofta in till henne och det tyckte hon var roligt. Jävla skit är jag det är!
Och jag misstänker RVHD-viruset. Många döda kaniner har påträffats och det sprider sig som fan. Och inget vaccin finns för det här är en ny muterad variant. Oerhört smittsamt är det så nu är jag rädd att alla kaninerna ska dö, en efter en.
Usch så ledsen jag är. Tänker på hennes mjuka päls och hur mysigt det var att ”gosa in sig” i den..


















