Vilken vecka

Vilken vecka vi haft, herregud.. I onsdags blev ju Leon gipsad och jag var hemma med honom i torsdags. Han mådde ganska bra ändå men var lite låg och väldigt trött.

Och på kvällen kraschade jag. Det var som om allt bara släppte och jag var så trött och mådde så dåligt. Jag hade haft en klump av gråt i halsen ända sen beskedet men bara hållit tillbaka. Ångesten i att jag tvingade Leon att gå på sina brutna ben efter jourvårdcentralens inrådan gjorde så sjukt jävla ont och jag var så arg på mig själv. Jag fick ångest över att behöva lämna Leon och jobba dagen efter och Kalle skulle vara hemma med honom.

Det var dock bra för mig att få jobba och tänka lite på annat. Mina kollegor är jättefina och stöttande. Jag ställde in alla planer för helgen för jag kände att jag inte orkade, all energi var slut. Jag kör lätt på annars. Nej det är lugnt, inga problem! Jag kommer, absolut! Men, nu lyssnade jag på mig själv för en gångs skull.

Leon var lite låg även på fredagen, och trött. Men han var på kalas på kvällen som han tyckte var jättekul. Dock somnade han sista stunden innan Kalle hämtade honom, lille gubben.

Igår kände jag mig någorlunda tillbaka igen. Lite mer kraft i kroppen och även Leon var mycket gladare. Vi var ute på en lång promenad, han lekte lite med en kompis och farmor och farfar kom och hälsade på. Han har fått så många fina presenter skickade till sig vilket har gjort honom jätteglad. Mig med. Igår började han kunna lyfta sina ben själv vilket gör honom lite rörligare och det var han mycket nöjd med.

Jag har fortfarande hemskt dåligt samvete och mår dåligt för att ha fått Leon att gå på de brutna benen. Det gör fruktansvärt ont i hela kroppen när jag tänker på det. Jag borde inte lyssnat på jourvårdcentralen, jag borde lyssnat på Leon. Nu är det som det är och jag har tagit detta vidare iallafall vilket känns bra.

Så, vi kämpar på. Så många har hört av sig och skrivit på Instagram och Facebook. Stort TACK till er alla!

Dåligt humör

Jag var på riktigt dåligt humör hela dagen igår, och tyvärr även idag. Och jag var sinnessjukt trött igår, glömde gå igenom kommande vecka vilket resulterade i att jag missade att Leon hade utvecklingssamtal. Känner mig som en usel mamma och människa.

Och Dixon är i en jobbig period, väldigt vaktig och på helspänn. Det stressar något enormt och bara tanken på att vi ska ta samma beslut som för ett år sen får mig att gråta. Han hade sin sämsta period precis den här tiden och sen blev det bättre framåt våren. Kan en hund vara vinterdeppig?

Och jag undrar varför mitt humör är så dåligt? Jag tar ju anti-depressiva för min pms en viss tid i månaden men under mens och precis efter ska de inte behövas. Men mitt humör känns pms’igt ändå just nu. Kan man ha pms jämt? Ska jag och Dixon ta Premalex alltid? Det kanske skulle lätta på stämningen hemma..

Dagen före

Som jag har velat, vänt och vridit, ältat och funderat. I en hel vecka. Och imorgon är det dags att ta ett beslut.

Ni kanske tänker att jag gör en för stor grej av det här och det kanske jag gör, men det här är inget självvalt utan det känns som jag fått det dumpat i knäet. För två veckor sen fick vi beskedet om nedläggning och för en vecka sen fick jag reda på mina alternativ. Jag har haft svårt att bara låta det landa och smälta det.

Idag och igår träffade jag de två olika cheferna och nu har jag gjort en lista på de olika för- och nackdelarna med båda jobben. Min slutsats är väl att om jag ska vara egoistisk och bara tänka på mig själv är ett alternativ det bästa men ska jag tänka på trygghet och i ett större perspektiv så är det andra bättre.

Jag TROR att jag har valt men ska släppa det nu och hoppas att jag vaknar imorgon och att allt känns självklart.

Valet och kvalet

Jag vet varken ut eller in just nu. Ibland önskar jag att någon kunde ta beslut till mig och säga vad som blir rätt. Kanske jag ska gå till någon som kan spå min framtid?

Jag har varit i kontakt med de chefer på de arbetsplatser jag väljer mellan. Den ena känner jag sen innan och den andra har jag hört mycket gott om och hon var supertrevlig i telefonen. Nästa vecka ska jag besöka dem båda, få se scheman och veta lite mer och båda två kan möta mitt lönekrav. Det ena jobbet är i Malmö och det andra är i Lund.

Jobbet i Malmö lockar mer rent arbetsmässigt. Nackdelen där är att det bara finns garanterad tjänst till 1 juni och det är ju skit att behöva börja om då. Enligt chefen kan den tjänsten bli ledig efter det men hon vet inte i dagsläget.

I Lund blir jag erbjuden en fast tjänst direkt, med möjligheter att utvecklas och avancera senare. När det kan bli vet jag inte utan det är när/om tjänster blir lediga. Chefen där är jättebra och tror på min kompetens.

VILKET SKA JAG VÄLJA??

Seriöst så vet jag varken ut eller in just nu och jag har en vecka på mig att bestämma mig. Jag hatar sånt här, det är så mycket som står på spel. Tänk om jag väljer fel?

Avslutar med en random bild från #10yearschallenge

Vad vill jag?

Ja vad ska man säga? Jag står inför ett vägskäl i livet och vet faktiskt inte vad jag ska göra. Tack och lov känner jag mig lugn i det och vet att det kommer lösa sig. Den stora frågan just nu är: VAD VILL JAG?

Vi hade möte på jobbet förra veckan och där fick vi beskedet att enheten vi jobbar på ska pausas på obestämd tid. Ingen chock direkt, vi har haft dålig beläggning sen i somras och dåligt med förfrågningar.

Så nej, ingen chock och jag ska ju ändå byta till en annan enhet så mig spelar det ju ingen roll. Men då kom nästa besked, den enheten kanske inte ens kommer öppnas men det var inte 100% bestämt än.

Men idag fick jag veta att öppningen av den nya enheten också kommer pausas. Så nu står jag här och vet inte vad jag ska göra. Vi har möte på onsdag och får då mer information om när vi lägger ner och vad de kan erbjuda oss. Jag vet i dagsläget att det finns en tjänst på en boende för flickor och på ett boende som precis har hbtq-certifierats vilket jag tycker låter jätteintressant. Tjänster på enheter med inriktning på missbruk finns nog också men de ligger ganska långt bort.

OCH JAG VET INTE VAD JAG VILL. Just nu känner jag att kanske jag vill göra något helt annat, men vad? Jag har faktiskt sökt ett annat jobb som inte alls har med behandling att göra men det är ju det jag är utbildad inom. Ska jag byta företag? Ringa gamla jobb? (Nej!!) Var jag dum som inte tog jobbet jag fick i somras?

Så många frågor, så lite svar. Suck.

Dålig måndag

Jag känner i hela kroppen att det här inte är en bra dag. Jag är irriterad och trött. På grund av jobb och barn som ska till skolan så har jag ställt klockan varje dag sen förra söndagen och kommer att få göra det tills nästa fredag. Vill bara få sova ut!!

Har huvudvärk, det spänner på ett ställe i bakhuvudet. Småförkyld är jag också, sådär så jag varken känner mig frisk eller sjuk och inte vet om jag kan träna.

För träna det borde jag! Har tappat det helt och känner mig klumpig och smidig. Och viktväktarna har gått rent åt ……… inte följt det på ett par veckor utan tvärtom tryckt i mig allt jag sett. Som för att vara tvärtom mot mig själv, om jag inte har några ”regler” att följa så går jag bananas. Varför är jag såhär??? Jag ser sunkig och ful ut och kroppen har exploderat.

Vad mer? Det är så kallt ute, inte vinter-kallt utan Skåne-kallt. Fyra grader och svinkalla vindar. Jag blir så torr om händer och i ansiktet. Blåsan på fingret har spruckit och sitter på ett ställe så jag hela tiden kommer åt såret och det gör så ont.

Vad mer? Nej usch, jag ska se ett avsnitt till av Modern Family nu och sen ta tag i dagen och mig själv.

Igår klädde vi granen och och åt en god andra advents-middag, så mysigt.

Kladdkakans dag

Det var visst kladdkakans dag idag upplyste min chef mig om idag och när jag upplyste barnen om det ikväll fick jag två reaktioner.

Leon: Åh men eftersom vi inte har någon kladdkaka idag kan vi ju fira imorgon!

Nemo: Började gråta.

Han är läskigt sockerberoende, undrar vem han ärvt det av.. vi bakade iallafall en kaka ikväll, jag hade inte nämnt det för dem om jag inte tänkt det. Kalle jobbar natt så vi har haft en egen myskväll ikväll. På kvällspromenaden med Dixon åkte Nemo inlines hela rundan och nu ligger de och sover i min säng.

Idag har jag varit på möte hela dagen och förutom förkylningen har jag har hemsk mensvärk i magen och ryggen. Fan vad jobbigt det är! Kan knappt fokusera och Ipren hjälpte inte. Det gav med sig framåt kvällen men nu drar det igång igen, hatar det..

Imorgon är jag ledig, så skönt! Ska baka och städa lite, ta ner halloween-grejerna för att använda på spökrundan med Leons klass på fredag.

Men nu blir det ett avsnitt av Modern Family till och sen läsa en stund. Började på en ny bok igår som var jättebra så jag fastnade i den i över 1,5 timme.

Låt veckan gå fort

Är inne i min mest intensiva jobbvecka i schemat, nackdelen med att vara ledig mycket i perioder. Jobbade långt pass i helgen, dygn idag till imorgon, heldagsmöte på onsdag och dygn torsdag till fredag. Längtar alltså till fredag..

Jag är inte lika avgrundstrött som förra veckan men känner mig lite konstig av Premalexen. Har ingen aptit alls på morgonen och inget sug efter att äta. Svårt att få i mig lunch också. Lite ångest har jag också men jag vet inte om det är av medicinen eller något annat som skaver.

Om två veckor har jag årets ”ensam-vecka” och jag både ser fram emot det och inte. Det är superskönt att rå om mig själv, ta det lugnt och helt styra min tillvaro. Men samtidigt är det lång tid att vara från familjen. Dock jobbar jag mycket den veckan så den kommer nog gå fort.

Fin bild som Camilla tog på Stationsfesten för två veckor sen.

Dålig sömn

I två nätter nu har jag drömt jättemycket och sovit så himla dåligt, helt slut på dagarna. Det har varit stressiga drömmar om allt från höjder till svinkoppor och jag minns drömmarna supertydligt. Tänker dock inte tråka ut er med att berätta vad de handlade om, finns det något tråkigare än folk som berättar om sina drömmar??

Igår var jag på vårdcentralen och pratade om PMS, min viktuppgång och dåliga hy. Jag har fått Premalex utskrivet och imorse var jag och tog blodprov så de kan kolla mina värden. Så nu hoppas jag att det hjälper och att jag kanske får något svar, eller så får jag bara acceptera att jag skött mig himla dåligt med vad jag stoppat i mig.

Träningen är svårmotiverad just nu, får verkligen tvinga mig. Igår körde jag en halvtimme på träningscykel på gymmet och valde ett random hill-program. Svettig och möra ben fick jag av det och det kändes bra, viktigt att hålla igång kondisen nu med ett löparuppehåll.

Idag styrketränade jag efter att ha tagit blodprov och det gick också bra, gillar det mer och mer.

Nu ska jag vila lite innan det är dags att äta lunch och innan skolan slutar. En promenad med Dixon ska jag också hinna med..

Rivstart

Första vägningen idag. Jag valt att väga mig på fredagar eftersom jag alltid tyckt det känns bäst. Om någon tycker det är jobbigt att läsa om vikt och siffror så sluta läs här. Många tyckte det skulle vara kul/inspirerande/peppande att hänga med på den här resan så jag väljer att skriva om det. Tycket man det är jobbigt kan man undvika inlägg markerade med Viktväktarna.

Iallafall, jag var riktigt nervös inför dagens vägning men det hade jag inte behövt. Minus 2,3 kilo! Helt galet. Mest vätska, det fattar jag också men det känns bra och peppande med en riktig rivstart. Så, nu är det bara att kämpa vidare med typ 15 kilo till. Om jag pallar så mycket…

Jag har inte tagit några nya bilder idag så det får bli några på min älskade farmor som skulle ha fyllt år idag. Idag är det även tre år sen sista gången jag träffade henne och på söndag är det tre år sen hon gick bort. 💔