Idag fick vi äntligen hem Tjabo igen. Han var borta en månad innan jul, sen hemma ett tag och nu har han varit borta i säkert två månader. Vi har sett honom ett par gånger och grannarna har sett honom massor.
Han har hållit sig i krokarna och måste ha fått mat någonstans. Min misstanke är att Dixon överraskat honom och kommit för nära och att han därför dragit. Nu finns ju inte Dixon mer så jag hoppas att Tjabo stannar när han märker det. Saknar ju honom när han är borta.
Jag saknar Dixon jättemycket, det är så himla tomt. Samtidigt är det en lättnad att slippa passa honom hela tiden, hålla koll på barnen och honom, ligga steget före hela tiden. Barnen har kunnat ha kompisar här utan att vi behöver stänga in Dixon i hundgården och vara rädda för att något ska hända. Väldigt kluvna känslor måste jag säga.
Men det är tomt utan hund, längtar så tills vi kan ha hund igen.