Veckan som gått

Äntligen lördag, så välkommen! Vilken vecka det varit. I tisdags var jag och Nemo på bio och såg Godzilla – King of monsters och det var så mysigt att gå på bio själva. Jag och Nemo har samma smak på filmer och serier och det är kul att han är lite större så vi kan se mer tillsammans. Längtar tills vi kan se Game of thrones, det borde väl vara okej om något år?

På onsdagen var det skolavslutning! Jag är så glad att jag kunde vara med. Nemo slutade trean och Leon ettan, helt galet. På kvällen var vi traditionsenligt på puben i byn och åt tillsammans med tre andra familjer. Barnen har fritids nästa vecka också och sen sommarlov fram till skolan börjar i höst. Tyvärr har vi i familjen bara en vecka ledigt alla tillsamman i år men så får det vara. Det blir en tur till Dalarna, mys i sommarstugan och så får vi ju hem Vissla!

På jobbet har vi haft många begravningar och jag har flängt runt och svettats som en dåre. Men jag tycker det är så roligt och lär mig något nytt varje dag.

Men ändå, fredagen var efterlängtad och det var så skönt att komma hem igår och inte behöva stressa med matlagningen och allt annat.

Nu ska jag göra frukost och sen ut och pyssla lite i trädgården.

Sommarhår

I lördags var jag äntligen hos frisören. Hade svårt att hitta en tid som passar med jobbet och det gick inte att få hos den frisör jag vill gå till inom den närmsta tiden så det fick bli SKULT i Lund eftersom det började bli kris.

Jag betalar ganska mycket för mina frisörbesök och då tycker jag det är trist när frisören inte känns speciellt intresserad och typ sur. I september 2017 var jag på SKULT på Nova och hade en svinbra frisör som var trevlig och jag blev sjukt nöjd. Gick dit igen några monader senare och fick en annan frisör som var lite småarrogant och verkade ointresserad. Blev inte så nöjd med håret heller. Och nu blev jag nöjd med håret men tyckte hon kunde ha ansträngt sig mer. Frisör är ett serviceyrke och det kostar inget att vara trevlig.

Imorgon är det skolavslutning!! Trodde inte jag skulle kunna vara med i år då flera på jobbet har semester men jag har ingen begravning förrän på eftermiddagen så jag kunde komma senare. Så glad för det! Nemos slutar trean, helt sjukt!! Skolbyte till hösten och allt, tror ni han eller jag är mest nervös…?

Måndagstrött

Jag har varit så sjukt trött idag, höll på att somna i bilen på väg hem från jobbet. Har sovit dåligt i två nätter så nu har jag krupit ner i sängen och ska läsa innan det är dags för att sova.

Helgen var himla mysig. Kalle jagade med Ola så jag, Maggi och barnen åt tacos och såg på skräckfilm. På kvällen var vi ute och tog lite bilder i solnedgången. Carlenhag är verkligen vår bonussläkt, världens bästa.

Och juni har det blivit, tiden går så sjukt fort! På onsdag har Leon haft gipsen halva tiden, veckan efter är det skolavslutning och veckan efter det midsommar och då går jag på semester. Galet!

Kristi Himmelsfärd

Long time no see igen! Hoppas ni har det bra!

Livet rullar på. Leon har återhämtat sig superbra. Enligt senaste röntgen länge benen jättebra och den här veckan har gamla vanliga Leon kommit tillbaka. På både gott och ont…. såklart glad för att han mår bra men han kan vara sjukt jobbig emellanåt.

Nemo och Kalle är på scoutläger från imorse fram till lördag eftermiddag. Nemo har sett fram emot det supermycket och nu blir första gången han sover över. Det regnar ute så jag hoppas de har mysigt i sitt tält.

Jag och Leon myser hemma. Förmiddagen gick åt till att städa och sen var vi inne i byn och handlade lite och var på biblioteket. När vi kom hem spelade vi ett långt parti Monopol och sen påbörjade jag årets första snaps och lagade en supergod somrig middag.

Imorgon ska jag jobba så Kalle kommer hem över dagen och sen ska jag och Leon ha myskväll imorgon igen. På lördag ska jag och barnen åka till Maggi och barnen när Kalle och Ola ska jaga. Mysigt!

Lite blandade bilder sen sist:

Vilken vecka

Vilken vecka vi haft, herregud.. I onsdags blev ju Leon gipsad och jag var hemma med honom i torsdags. Han mådde ganska bra ändå men var lite låg och väldigt trött.

Och på kvällen kraschade jag. Det var som om allt bara släppte och jag var så trött och mådde så dåligt. Jag hade haft en klump av gråt i halsen ända sen beskedet men bara hållit tillbaka. Ångesten i att jag tvingade Leon att gå på sina brutna ben efter jourvårdcentralens inrådan gjorde så sjukt jävla ont och jag var så arg på mig själv. Jag fick ångest över att behöva lämna Leon och jobba dagen efter och Kalle skulle vara hemma med honom.

Det var dock bra för mig att få jobba och tänka lite på annat. Mina kollegor är jättefina och stöttande. Jag ställde in alla planer för helgen för jag kände att jag inte orkade, all energi var slut. Jag kör lätt på annars. Nej det är lugnt, inga problem! Jag kommer, absolut! Men, nu lyssnade jag på mig själv för en gångs skull.

Leon var lite låg även på fredagen, och trött. Men han var på kalas på kvällen som han tyckte var jättekul. Dock somnade han sista stunden innan Kalle hämtade honom, lille gubben.

Igår kände jag mig någorlunda tillbaka igen. Lite mer kraft i kroppen och även Leon var mycket gladare. Vi var ute på en lång promenad, han lekte lite med en kompis och farmor och farfar kom och hälsade på. Han har fått så många fina presenter skickade till sig vilket har gjort honom jätteglad. Mig med. Igår började han kunna lyfta sina ben själv vilket gör honom lite rörligare och det var han mycket nöjd med.

Jag har fortfarande hemskt dåligt samvete och mår dåligt för att ha fått Leon att gå på de brutna benen. Det gör fruktansvärt ont i hela kroppen när jag tänker på det. Jag borde inte lyssnat på jourvårdcentralen, jag borde lyssnat på Leon. Nu är det som det är och jag har tagit detta vidare iallafall vilket känns bra.

Så, vi kämpar på. Så många har hört av sig och skrivit på Instagram och Facebook. Stort TACK till er alla!

Det får inte gå till så här

Igår gjorde Leon sig illa i skolan. Han låg under en gungbräda och tryckte upp den med fötterna medan två kompisar satt på den. På något sått böjs Leons ben åt fel håll vid knäna och han får jätteont. Vi åker till en jourvårdcentral i Lund på vår vårdcentrals inrådan och efter en ca 2 minuter lång bedömning får vi diagnosen blödning i muskeln och rådet att åka hem och vara uppe och gå och vara i rörelse. Vi gör det och stackars Leon stapplar fram och försöker verkligen.

Dagen efter kan Leon inte stödja på benen alls utan faller ihop och gråter. Jag åker med honom till akuten där han blir undersökt och det beslutas om röntgen. Läkaren kommer in och berättar för oss att båda Leons ben är brutna, de är av ovanför knäet. En sk kompressionsfraktur då benen blivit så hårt ihoppressade att de gått av. Tack och lov har inte tillväxtzonen i knäna skadats, på ena sidan sticker det ner en liten bit men det ska inte vara någon fara. Nu är det gips från låret och ner till fötterna och rullstol i 6 veckor som gäller. ABSOLUT INTE någon belastning på benen.

Personalen på akuten idag var fantastiska och jag är dem så tacksam att de undersökte Leon ordentligt. Personen på jourvårdcentralen känner jag motsatta känslor inför och jag har kontaktat stället och fick ett mycket bra bemötande och verksamhetschefen ska ringa mig snarast möjligt.

Hur kan man skicka hem ett barn som man undersökt i ett par minuter med ett råd som kan få förödande konsekvenser?

Leon är iallafall vid gott mod och tar det hela bra och vi ska göra allt vi kan för att få de här 6 veckorna så bra som möjligt för honom. ❤️

En första gång för allt

Idag blev jag för första gången hemringd från jobbet på grund av barnen. Det har aldrig tidigare hänt under alla år på förskola och skola, rätt fantastiskt ändå.

Leons lärare ringde och berättade att Leon legat under en gungbräda och tryckt upp den med benen och sen hade benen böjt sig åt fel håll vid knäna. Leon var ledsen och hade ont och ville inte stå upp så jag körde hem vid kvart över ett. Ringde Novakliniken som hade fullt hela eftermiddagen och blev hänvisad till en jourvårdcentral i Lund.

Lilla Leon, så ynklig och hade ont. Och Nemo var så fin, hade hört honom gråta och sen inte lämnat hans sida utan var med honom tills jag kom. När vi kom hem somnade Leon och sov tills vi skulle åka till Lund.

Vi var först på plats, fick nummer ett och kom in nästan direkt. Undersökningen visade att det troligtvis var en blödning i muskeln men inget farligt. Rörelse är bara bra men han måste ta det lugnt.

Vi hade en ovanligt lugn dag på jobbet och jag var redan klar med dagens enda begravning så jag kunde åka med gott samvete. Såklart är barnen viktigast men det känns ju aldrig bra att lämna kollegorna i sticket.

Så, slutet gott allting gott.

Godmorgon

Lördag, äntligen! Igår morse när jag skulle kliva upp var jag sååå trött. Var rätt trött sen hela dagen men den gick snabbt och vips var det helg. Solen skiner ute och jag klurar på vad jag vill göra idag. Plantera pelargonsticklingar och plantera om pelargoner skulle behövas.

Igår var vi ute med mina kollegor och allas respektive och åt på St Markus vinkällare och spelade Shuffleboard. Väldigt trevligt men en tidig kväll för oss då vi skulle hämta Nemo som varit på kalas. Så snällt av Camilla och Tommy att Nemo fick vara kvar tills nästan 23 på kvällen. Leon har sovit hos grannarna, också jättesnällt att ni ställde upp.

Jag hade på mig min ”kostym” från Cubus. Trivs så himla bra i den, snygg och väldigt skön att ha på sig.

Nu ska jag dricka té njuta av en ledig dag utan planer.

The Long night

Åh vad roligt det var att komma tillbaka och jobba idag. Trivs så himla bra och det är roligt att bli mer och mer självständig. En kul grej hände idag också. En av prästerna jag haft mycket senaste tiden visade sig också bo i Veberöd, världen är bra liten ibland.

Kalle bor på hotell i Kristianstad över natten så jag har roddat allt själv ikväll. Kom till Veberöd 17.15, barnen var då lämnade på tennis av vår ”hjälpdam” så jag hann klämma in ett intensivt och bra kettlebellspass innan det var dags att hämta dem.

Hem och göra mat, slänga barnen i duschen, läxa med Nemo, göra matsäck till hans utflykt med skolan imorgon och förbereda lite inför morgonens grill. Och så ge djuren mat. Och duscha själv. I kallt vatten eftersom att barnen använt allt varmvatten. Lovely.

Fick barnen i säng strax efter 20.30 och sen har jag sett senaste avsnittet av GoT. Spännande men jag stör mig på när allt är så mörkt att jag knappt ser något. Ska inte spoila något men det såg jäkligt uppgivet ut ett tag..

Nu ska jag läsa lite innan det är dags att sova. Imorgon är det en kortare dag igen och Carlenhags kommer till oss på kvällen.

Vilken konst ❤️

Konflikter

Idag känns det som att jag återvänt från de döda. När jag klev upp imorse mådde jag sådär och på förmiddagen var det segt. Jag hade ont i magen och fick huvudvärk av minsta ansträngning. Gick och la mig och sov vid lunch och sov ett par timmar och efter det mådde jag mycket bättre. Under eftermiddagen har jag orkat vara ute och ikväll har jag kunnat äta, så skönt! Blir dock en till dag hemma så jag inte smittar någon, det vore hemskt.

Och till rubriken då. Det känns som att jag alltid har konflikt med barnen, speciellt Nemo. Han som alltid varit så enkel att ha och göra med har helt slutat lyssna på vad jag/vi säger. Det är mycket ”ljug”, till exempel att han har gjort läxan fast han inte har det. Jag känner att jag börjar tappa det helt och bara är arg på honom, skäller på honom, pratar med honom om konsekvenser och så vidare.

Ikväll blev jag så jäkla ledsen för jag tyckte vi haft en bra kväll. Jag skulle läsa lite för Leon och sa att Nemo kunde läsa en stund tills jag kom till honom. LÄSA och inte titta på mobilen och det var jag tydlig med. Kom in till honom och då låg han och ”läste” i beckmörker. Ifrågasatte det och då sa han att han inte orkat kliva ner ur loftsängen och sätta i kontakten till lampan men när jag kollade så var den i. Så det visade sig att Nemo inte läst utan kollat mobilen och sen ljög om det. Jag blir så jäkla arg och konsekvensen blir att han inte får ha sin telefon på hela dagen imorgon. Men jag är så trött på att ALLT måste ha en konsekvens, finns det inget ansvar, förnuft eller tänk?? Kräver jag för mycket? Är jag en så sämst förälder som barnen bara skiter i att lyssna på?

Jag är så sjukt trött på det här nu. Direkt Nemo har minsta tristess så glor han på telefonen. Och tristess är det typ direkt han inte får spela.

Vad har ni med 10-åringar för regler gällande läxor, skärmtid, mobiler, hjälpa till hemma och så vidare?

Den lilla stunden ikväll då Nemo frivilligt gick ut…