Inställd Ultravasa

Usch vad det känns tråkigt att skriva.. tråkigt och dumt och ja, allt möjligt.. För första gången någonsin har jag bestämt mig för att ställa in ett lopp.

18 augusti är det dags för Ultravasan igen och jag anmälde mig redan i vintras. Inte visste jag då att det skulle bli så här. Jag har velat fram och tillbaka senaste veckorna och i helgen när jag bestämde mig kändes det som en lättnad vilket tyder på att beslutet var rätt.

Det finns två anledningar till att jag valt att ställa in, eller tre egentligen men kan skriva om det senare. Första grejen är ju att jag helt enkelt inte tränat ordentligt. Det har helt enkelt varit för varmt. Jag har inte fått till pass längre än 15 kilometer och sen har jag inte orkat mer. Och visst, jag hade väl kunnat gå upp jättetidigt på morgnarna och sprungit långpass men det har jag faktiskt inte orkat. Det finns fler saker jag prioriterar. Men, jag hade säkert kunna ta mig igenom 45 kilometer ändå då jag är grundtränad och hållit igång regelbundet länge. Men så kom hälsporren och eftersom jag får så ont efter att jag sprungit vågar jag inte chansa. Är så rädd för att få någon bestående eller större skada. Kanske inte i hälen men smärtan kan göra så jag belastar fel och det kan bli någon annanstans jag får ont.

Och jag vill gärna ha en bra upplevelse igen av Ultravasan. Inte minnas det som ett helvetslopp där det var varmt och jag hade sjukt ont och inte orkade springa för då kommer jag troligtvis inte göra något mer sånt lopp igen. Mitt psyke fungerar så iallafall. Och att ställa upp och bryta känns tråkigare än att inte ställa upp alls.

Så, så ligger det till men jag hoppas att jag kan komma igen till nästa år för det var en fantastisk upplevelse och ett jätteroligt lopp.

Wienerbrødsløbet 2018

Igår gick årets tredje lopp av stapeln, Wienerbrödslöpet i Helsingör. Det var jag och Sussie som skulle springa och pappa hängde med, vår eviga supporter ❤️.

Det blev en tidig morgon och vi tog båten från Helsingborg till Helsingör klockan åtta. Frukost hade vi med och intog på båten, 20 minuter senare var vi framme. Det gick ett tåg till startplatsen för loppet men då vi hade gott om tid bestämde vi oss för att promenera. Helsingör är en otroligt mysig stad så det var mysigt att få se lite av den.

2,3 kilometer senare var vi på plats vid starten, hämtade nummerlappar och buffar och träffade en kollega till Sussie och hennes man som också skulle springa. Det är ett ganska litet lopp med cirka 500 anmälda och folk började sakta men säkert fyllas på.

Vi åt lite wienerbröd och väntade in vår start 10.35. Vädret var jättebra, temperaturen hade sjunkit avsevärt och det var strax över 20 grader och växlande molnighet.

Och så gick starten. Trångt i början och ingen idé att stressa. Första kilometrarna gick inne i skogen, en liknande terräng som jag springer i här hemma. Jättefint och mysigt med små broar här och var. Efter knappt fem kilometer kom vi ner till stranden och där började det jobbiga, det som tog tid. Att springa i lös sand är sjukt jobbigt och jag fick massor av sand i skorna. Och sen kom vi till mitt värsta, klättra över stora stenar. Två partier med stenbumlingar som vi skulle ta oss över så det var bara att hålla tungan rätt i mun och klättra på och försöka att inte halka eller trilla.

Men över kom jag ovh det tog kanske 10 minuter extra skulle jag tro. Efter två sträckor av sand och stenar sprang vi upp i stan och det var jättemysigt att springa längs med de fina gatuhusen. Vi sprang in bakom ett slott och på dess promenadstråk en bit innan vi kom in i bokskogen igen och närmade oss målgången.

11 kilometer senare så spurtade jag i mål, lite trött och svettig och med skorna fyllda av sand. Jag tog vatten, en öl och wienerbröd och satte mig för att vila och vänta in Sussie. Hon kom strax därpå och vi kunde enas om att vi båda var riktigt nöjda med loppet. Ett roligt arrangemang, bra ordnat och en kul bana.

Vi bestämde oss för att promenera tillbaka till båten istället för att ta tåget. Nu gick vi lite mer i centrum och jag har blivit totalt förälskad i Helsingör. Har varit där förut men det minns jag inte då jag var ganska liten. Jag vill verkligen åka dit snart igen, kanske på min födelsedag? Strosa runt och titta, äta på något mysigt ställe.

Jag springer gärna det här loppet igen och jag rekommenderar det verkligen till andra som tycker om löpning. Det finns tre distanser: 5,5 kilometer, 11 kilometer och 22 kilometer. Något för alla!

En månad kvar & Hälsporre

Snart är det dags för Ultravasan45 och det är mindre än en månad kvar. Och jag tror jag har fått hälsporre.

Jag har haft ont under hälen ett tag nu och min kompis Marie upplyste mig om att det nu de vara hälsporre.

Igår sprang jag ett långpass och efter det har jag haft mer ont. Speciellt om jag varit stilla ett tag, då kan jag knappt gå. När jag kommit igång gör det fortfarande ont men jag kan gå normalt.

Läste lite om hälsporre:

När du har hälsporre brukar det göra ont under eller på insidan av hälen när du går och står. Smärtan brukar gå över när du gått en stund.

Det är senfästet och inte själva hälsporren som gör ont. Man kan få långvariga besvär av hälsporre, men de brukar gå över med tiden. Efter ett år är de flesta bra.

Det är inte ovanligt att man får problem med hälsporre igen.

När du har hälsporre bör du i första hand se över dina skor. Skorna ska vara stadiga och sulan ska vara mjuk under hälen. Du kan prova stötdämpande inlägg som kan köpas i skoaffärer, sportbutiker och apotek. Det är viktigt att du avlastar foten när du börjat få ont under hälen.

Du bör vila från framför allt löpning och promenader tills du inte längre har ont om besvären beror på motion. Aktiviteter som inte belastar hälen går däremot bra, till exempel cykling och simning.

Du kan ta kortare promenader efter att du inte längre har ont och utöka dem allt eftersom besvären minskar.

Jag HATAR att ha ”vanliga” skor på sommaren, sandaler med tunna sulor eller träskor är det jag använder. Och hur ska jag kunna vila när jag ska springa 45 kilometer om en månad?? Och hur bra är det att springa den sträckan med hälsporre..?

Men tillbaka till långpasset. Den här sommaren har ju inte varit någon jättebra springsommar då det är sjukt varmt hela tiden. Igår åkte jag till Skrylle för att springa Skåneledsrundan på 17 kilometer. Det var riktigt jobbigt och riktigt varmt. Nu hade jag endast grundat med en proteinshake för att komma iväg så fort som möjligt utan att behöva vänta på frukost som smälte så energin tog slut fort och värmen var jobbig. Sista fem kilometrarna var skitjobbiga.. Hur ska allt gå?!?!

Mora Trail 2018

Det är lustigt hur man kan ignorera sjukt jobbiga saker på två år. Minnet jag hade av Mora trail var den tre kilometer långa uppförsbacken i början av loppet och sen ”Väggen” efter sex kilometer.

Men det var ju sjuuuuukt många backar! Och jag hade förträngt hur teknisk banan är.. kanske tur det? De hade gjort om bansträckningen så det var ännu fler backar i slutet istället för typ fyra kilometer flack bana vilket gjorde att det drog ut på tiden.

Och värmen, värmen! Mitt huvud kokade när jag sprang i direkt sol och man undrar ju varför man utsätter sig för sånt här, och betalar pengar för det.

Halsen var lite sämre än igår men jag bestämde mig för att starta ändå. Kände av halsen hela loppet men kroppen kändes ändå helt okej. Jag hade bestämt mig för att gå ut försiktigt och gick i de tuffaste backarna vilket var smart då det var tufft nog som det var. Drack ordentligt i vätskekontrollerna och stressade inte.

Pappa och Sussie sprang åtta kilometer och startade innan mig och kom i mål innan mig och det var skönt med lite pepp sista biten. Vi körde inom Mora på väg hem och köpte pizza och när vi kom till Kättbo gick vi ner till sjön och badade bort all ingrodd svett. Jag fick en härlig blåsa på ens stortån då en strumpa skavde under loppet och skav från sömmet av linnet på insidan av höger arm.

Vi satt nere vid sjön och njöt och drack Xante och firade en väl genomförd prestation och sen låg jag i en solstol uppe vid huset och låste tills det var dags att äta.

Jag känner mig nöjd med dagen, sprang på 1.58 vilket inte är någon kanontid men i den terrängen och värmen är jag glad att jag kom i mål överhuvudtaget.

2C9BC994-D35E-470B-9A90-87F01A997778

827A4952-1D9E-49E9-8DF2-18A875074B3A

6AF9F40B-B0D8-4F2C-88A5-39A49D329C85

A693D24E-1510-484E-8B8B-745210D2ABF9

C2176F6C-3454-4472-9AA0-DC4368F5796D

97E37119-3488-44BE-8EC4-8A787AAD5410

8D0BC143-57AE-4C63-9BD0-D1B36891DAA2

91651E49-1A56-4A80-9EF2-89CC5711A7A7

0415F75B-944C-4D0D-BCFF-21CA89DDBBE1

863EAB7A-F874-49EC-831E-6F4DBB9C4D9D

9A0817F4-F7E3-4CA8-B0BF-F2386D71BA89

Dåliga förutsättningar

Imorgon är det dags för Mora Trail 15 kilometer. Jag har glömt mina trailskor och jag har hela dagen känt av halsen och känt mig tung i huvudet. Inte bra. Hoppas på att vakna imorgon och känna mig tip top. Sen ska det bli varmt också och banan är väldigt tuff. Men det ska bli roligt för det är otroligt vackert ställe att springa på.

Och så fint det är här i Kättbo, och kvällarna är magiska. Det är så ljust och fint och det kan jag sakna med Skåne, där blir det mörkt mycket tidigare. Jag kom precis hem från en kvällspromenad runt byn med Marie och det var så himla fint ute.

Men nu är det dags att sova. 11.05 går min start imorgon. Pappa och Sussie ska också springa men de ska köra 8 kilometer och startar klockan 11. Kul det ska bli!

Österlen spring trail 2018

Igår var det dags för årets första lopp! Jag hade jättesvårt att bestämma mig för vad jag skulle ha på mig då väderappen sa en sak och det faktiskt vädret ett annat.

Jag åkte i god till till Christinehofs slott där starten och målgången var för att hämta ut min nummerlapp och där mötte jag även upp Lina och hennes kompis Camilla. Så himla kul att ses och roligt med sällskap. Lina har varit en internetkompis i flera år och är också från Dalarna. Vi sprang Immeln trailrun tillsammans för tre år sen och jag hoppas kunna få med henne på Mora trail i juli.

DCC3E76D-3308-41DA-BD71-A99D77CF0B40

CEFEE212-6604-48F4-8C18-4DB3F13A0084

DEAAA51D-322D-4755-935A-A280756E6378

Det var kallt och ruggigt ute, inte alls någon sol som appen lovat och jag kände mig frusen i korta tights men efter det obligatoriska bajamaja-besöket värmde vi oss i ett tält fram till starten som gick klockan 12.30.

65D47BA9-2216-4994-BDDC-66AFB18642D2

Starten gick och det var lugnt och lite trångt. Ingen idé ändå att stressa iväg på ett traillopp, det blir jobbigt nog ändå. Det var okej terräng, inte svårt men ganska mycket lutning uppför. Men sen kom den, BACKEN. Jag trodde inte mina ögon när jag såg den men det var bara att kämpa sig upp och det suger i benen alltså. Och sen skulle vi igen, lika brant och hade jag inte haft trailskor hade det nog varit lätt att ramla.

6F7707A6-97E7-461D-A8C9-6CBEE2480EFF

Terrängen var varierad och rolig. Lera, stegar in och ut ur hagar, backar, spångar, hopp över fallna träd och stenar. Jag blir mer och mer förtjust i traillopp, det är kul med det tekniska och handlar inte om tiden. Resten av loppet flöt på bra, ungefär halvvägs la min bluetooth av och att fippla med telefonen samtidigt som man springer på stigar är inte det lättaste. Men jag fick tack och lov igång den så jag kunde lyssna vidare på Mordpodden och sen Seriemördarpodden.

Kroppen kändes stark och ändå i bra form. Jag gick i de väldigt branta backarna men pinnade annars på bra tycker jag. Vid 11 kilometer började benen kännas trötta men med bara två kilometer kvar måste man kämpa på. När jag skymtade slottet mellan träden fick jag lite mer energi och ökade farten och sprang för att få komma i mål. Två svinhala trappor var det sista vi fick ta oss an innan spurten mot mål och var det bara att kuta in och ta emot en medalj.

514772D5-1BC2-4458-A29B-770850BE0995

Jag kom in på 1.34 vilket jag är nöjd med, hade tippat på mellan 1.30 och 1.40 så det var en bra gissning. Nu är det barast träna vidare mot nästa utmaning som blir Mora trail 15 kilometer den 8 juli.

Kalkben & Lopp

Sååå himla skönt med helg! Igor kändes det verkligen att det varit en lång vecka med många arbetstimmar. Jag var så trött på kvällen, trots en timmes vila på eftermiddagen. Leon var på kalas hos en kompis på kvällen och såg ut som en stjärna när han gjort sig iordning.

328789CB-1E49-40A3-89C9-A4737DC6B725

Idag sken solen när vi vaknade och jag planerade en härlig dag i trädgården. Efter simskolan åkte vi till Granngården och köpte kaninmat, planteringsjord, vattenautomater till kaninerna och lite annat. Lagom tills vi kom hem och vi ätit lunch och det var dags att gå ut så blev det mulet och sen regn. Såklart. Men jag städade till djuren, brände bort gräset mellan kullerstenarna på framsidan och planterade lite penséer. Hönsen fick vara ute och tyvärr upptäckte jag att några av dem fått kalkben så nu måste de behandlas. Suck, vilket jäkla jobb det kommer bli. Alltid ska det vara något.

911B8FE3-E963-423C-A89E-1DAAF2026ED7

Och kaninerna då. Jag parade Jon Snow och Stealth Elf i början av mars och förra torsdagen trodde jag det skulle komma ungar. Men inget hände. Men nu håller både Storm och Stealth Elf på och boa i omgångar och jag fattar ingenting. Jag vill gärna ha en kull och det vore så typiskt att när jag för första gången faktiskt planerat för en kull så blir det inget.

Kalle är på fest ikväll och firar härliga Camilla som fyllt 40. Vi fick ingen barnvakt så jag är hemma och eftersom jag ska springa lopp imorgon så är det ändå okej. Det är dags för Österlen spring trail och jag känner mig alldeles för otränad egentligen. 13 km trail ska jag springa och jag som mest sprungit på löpbandet i år, och inte speciellt långt. Och alla extrakilon jag får kånka runt på, de är ju ett kapitel för sig.. men kul ska det bli iallafall!

Queen of the hill

Jag är förkyld och kan inte träna. Det är skittråkigt och jag googlar styrkeövningar och intervallpass som jag ska köra när jag blir frisk. Och så har jag anmält mig till ännu ett lopp!

Den 8 juli är det Mora Trail och även om jag trodde att jag skulle dö när jag sprang det för två år sen vill jag delta igen. Jag har bara inväntat på att få min semester godkänd vilket jag fick igår och då bokade jag direkt. Så den 8 juli är jag Queen of the hills igen och tar mig an 15 kilometer trail i Mora.

29B8D7D1-3837-4666-BE2C-DACA24535033

C9352F07-7256-4DED-A720-657F194F340D

Anmälan till lopp

Jag har läst om förkylningar och långdragna influensor lite överallt men vi har klarat oss bra, barnen har varit lite snoriga på sin höjd. Men idag har jag vaknat med rejält ont i halsen, hoppas det stannar där. Har jobbar sen 9.30 igår, slutar 9.30 idag och hade tänkt åka till gymmet direkt men får nog hoppa det idag. Jäkla hals, var förstör.

I helgen anmälde jag mig till årets tredje lopp! I nyårspresent gav jag mig skälv en strartplats till Ultravasan 45 och för ett tag sen anmälde jag mig till Österlen Spring Trail 13+ kilometer och senast anmälde jag mig till Wienerbrödsloebet i Helsingör. Så roligt, 10 km trail med wienerbröd i vätskekontrollerna. Det loppet är den 5 augusti och UV45 den 18 augusti. Springtrail är i april så det börjar närma sig. Kul att ha lite att se fram emot, lopp är verkligen roligt.

83ED3EBB-E6EB-40F2-B856-1B49B104CB15
Dyngsur men glad under Ultravasan 2017

Långpass i sol

Idag har det varit kallt, minusgrader imorse när vi gick upp. Det har dock varit strålande sol och när jag skulle ut och springa hade jag beslutsångest om hur jag skulle klä mig. Valet föll på fodrade tights, tröja och väst för det var inte mer än någon grad men som jag misstänkte blev det lite för varmt i solen.

Dixon var pepp på spring och vi tog en lite längre tur idag som slutade på 12 kilometer. Det kändes väldigt bra men jag blev lite stel efteråt, längesen jag sprang över en mil.

IMG_6435

IMG_6535

Jag har nog bestämt mig för nästa års mål också. Har varit sugen på Köpenhamn Marathon och nästa år ska jag nog göra slag i saken! Vill gärna springa med någon men det verkar svårt att hitta någon som vill. Vill du?