Idag blev jag för första gången hemringd från jobbet på grund av barnen. Det har aldrig tidigare hänt under alla år på förskola och skola, rätt fantastiskt ändå.
Leons lärare ringde och berättade att Leon legat under en gungbräda och tryckt upp den med benen och sen hade benen böjt sig åt fel håll vid knäna. Leon var ledsen och hade ont och ville inte stå upp så jag körde hem vid kvart över ett. Ringde Novakliniken som hade fullt hela eftermiddagen och blev hänvisad till en jourvårdcentral i Lund.
Lilla Leon, så ynklig och hade ont. Och Nemo var så fin, hade hört honom gråta och sen inte lämnat hans sida utan var med honom tills jag kom. När vi kom hem somnade Leon och sov tills vi skulle åka till Lund.
Vi var först på plats, fick nummer ett och kom in nästan direkt. Undersökningen visade att det troligtvis var en blödning i muskeln men inget farligt. Rörelse är bara bra men han måste ta det lugnt.
Vi hade en ovanligt lugn dag på jobbet och jag var redan klar med dagens enda begravning så jag kunde åka med gott samvete. Såklart är barnen viktigast men det känns ju aldrig bra att lämna kollegorna i sticket.
Så, slutet gott allting gott.
Life of Siljesvärd 