Konflikter

Idag känns det som att jag återvänt från de döda. När jag klev upp imorse mådde jag sådär och på förmiddagen var det segt. Jag hade ont i magen och fick huvudvärk av minsta ansträngning. Gick och la mig och sov vid lunch och sov ett par timmar och efter det mådde jag mycket bättre. Under eftermiddagen har jag orkat vara ute och ikväll har jag kunnat äta, så skönt! Blir dock en till dag hemma så jag inte smittar någon, det vore hemskt.

Och till rubriken då. Det känns som att jag alltid har konflikt med barnen, speciellt Nemo. Han som alltid varit så enkel att ha och göra med har helt slutat lyssna på vad jag/vi säger. Det är mycket ”ljug”, till exempel att han har gjort läxan fast han inte har det. Jag känner att jag börjar tappa det helt och bara är arg på honom, skäller på honom, pratar med honom om konsekvenser och så vidare.

Ikväll blev jag så jäkla ledsen för jag tyckte vi haft en bra kväll. Jag skulle läsa lite för Leon och sa att Nemo kunde läsa en stund tills jag kom till honom. LÄSA och inte titta på mobilen och det var jag tydlig med. Kom in till honom och då låg han och ”läste” i beckmörker. Ifrågasatte det och då sa han att han inte orkat kliva ner ur loftsängen och sätta i kontakten till lampan men när jag kollade så var den i. Så det visade sig att Nemo inte läst utan kollat mobilen och sen ljög om det. Jag blir så jäkla arg och konsekvensen blir att han inte får ha sin telefon på hela dagen imorgon. Men jag är så trött på att ALLT måste ha en konsekvens, finns det inget ansvar, förnuft eller tänk?? Kräver jag för mycket? Är jag en så sämst förälder som barnen bara skiter i att lyssna på?

Jag är så sjukt trött på det här nu. Direkt Nemo har minsta tristess så glor han på telefonen. Och tristess är det typ direkt han inte får spela.

Vad har ni med 10-åringar för regler gällande läxor, skärmtid, mobiler, hjälpa till hemma och så vidare?