Idag är det min farmors födelsedag, 83 år skulle hon ha blivit idag. Åh vad jag önskar att hon fått leva vidare! Hon om någon förtjänade det. Det är två år sen jagvträffade henne för sista gången och jag saknar henne men hon finns med mig, alltid. När jag springer lopp tänker jag alltid på farmor, nu springer jag för dig. Hon var en fantastisk människa, otroligt vacker, världens bästa farmor. ❤️
Idag tog det oss 8,5 minut att ta oss till skolan, barnen cyklade och jag sprang med Dixon. Jäklar vilken fart han hade, han klarar inte av när baren cyklar före, han måste vara först.
När barnen var lämnade sprang vi vidare ut i skogen och till mördarbacken som skulle få sig en omgång. Eller, det var ju mest jag som fick en omgång faktiskt, jäklar vad den suger musten ur låren!
Jag har skön träningsvärk från gårdagens styrketräning och imorgon lär det ju kännas i låren. Åtta gånger upp och ner, backen är cirka 80 meter lång, ganska brant och full med stenar och rötter. Och Dixon som avskyr att springa backintervaller släppte jag lös så han kunde få göra sitt. Och vad gjorde han? Sprang med mig upp och ner såklart. Jag tror allt handlar om att han vill få välja själv, han är en riktig DumDum.
Efter sju kilometer var vi hemma igen och jag har inte sett till Dixon sen dess, han däckade direkt.
Idag har jag tränat lite styrketräning. Jag är inte bra på det. Tycker inte det är jättekul och kan inte så många övningar. På måndag kör jag igång med min PT och hon ska lägga in styrketräning i schemat. Det blir bra, jag behöver något att följa.
Men idag tjuvstartade jag lite och tränade armarna, axlarna, magen och lite rumpa. Vill bli av med lite fett och få mer tonade muskler på armarna, axlarna och ryggen. Körde några övningar som jag gjorde tio repetitioner av och tre sets. Vet inte hur bra upplagt det var men det var jobbigt och det känns bra att ha det gjort.
Idag sprang jag för första gången sen Ultravasan. Jag ville låta kroppen återhämta sig ordentligt för att inte dra på mig någon skada i efterhand. Efter Österlenmaran fick jag troligtvis en stressfraktur i foten som gjorde svinont och jag är livrädd för att skada mig.
Sen så är det mentalt skönt att slippa pressa sig efter en stor utmaning. Inga måsten, bara ta det lugnt. Jag har gått långa promenader med Dixon i skogen och det har varit så härligt.
Den här veckan kommer ägnas åt njutspring. Inte tänka på tider eller distanser utan bara springa i skogen och njuta av det. Idag blev det sju kilometer som kändes jättebra. Inte ont någonstans och luften har så härlig. Jag var ju tvungen att ta på finishertröjan från Ultravasan för att malla mig lite.
Igår testade jag ett recept från tidningen Amelia höst som var jättegott, det kommer definitivt att lagas igen. Mättande och fräscht och enkelt att göra till många.
TACOBOWL
4 portioner
200 gram quinoa
SALSA
Körsbärstomater, tärnade
1 rödlök, tärnad
1 paprika, tärnad
Juicen av en lime
LIMESÅS
1,5 dl gräddfil
Juicen av en lime
En nypa salt
HETA BÖNOR
Olivolja
2 schalottenlökar, tärnade
400 gram bönor, sköljda och avrunna
200 gram puylinser, kokta
2 avokador
1 tsk mald, färsk oregano
2 vitlöksklyftor, krossade
1/2 tsk spiskummin
1-2 jalapenofrukter, urkärnade, finhackade
1 tsk paprikapulver
3/4 tsk salt
TILL SERVERING
2 avokador, urkärnade, skalade skivade
Limeklyftor
Stark sås, tex Sriracha
Hampafröen näve färsk babyspenat
Koka quinoa enligt anvisningarna på förpackningen, ställ åt sidan. Blanda ingredienserna till salsan och limesåsen separat och ställ undan.
Hetta upp en stekpanna/gryta och stek schalottenlöken i 4-5 minuter tills den är transparent. Häll i ytterligare en skvätt olivolja, lägg i övriga ingredienser till de heta bönorna och stek på låg värme i fem minuter.
Lägg upp quinoa och heta bönor i serveringsskålar. Tillsätt avokado, limeklyftor, salsa och limesås. Servera med het chilisås på bordet.
Idag hade jag sett fram emot en lugn dag med mycket tid ute i trädgården och med djuren. Jag skulle klippa gräset, pyssla med kaninerna och hönsen skulle få vara ute eftersom Dixon inte är hemma. Men så regnar det, och ska göra hela dagen. Jag tappade peppen totalt, det finns inget jag är sugen på att göra inomhus. Så störigt.
Finns ju såklart massor att fixa med inne men jag har verkligen ingen lust. Kanske rensa lite i garderoben? Eller bara dricka te och scrolla på mobilen.. lätt att det blir så och det känns sjukt ovärt.
Min bebis Halo som är på väg att bli stor, inte fullvuxen än dock. Funderar på att kastrera honom då han är väldigt brunstig och blir lite aggressiv.
Idag hade SEKO bjudit in sina medlemmar och deras familjer till Skånes Djurpark och vi hakade på, jättemysigt. Egen kö in i parken och bjudmat, perfekt. Vi har promenerat omkring och tittat på fina djur och tittat på när de fått mat. Mina favoriter var sälmatningen och älgarna. Mäktigt att få klappa en älg!
En jättehärlig dag med två minus:
1. Getingarna. Sjukt mycket getingar och jag höll på att få panik ett tag. Slog ihjäl typ åtta stycken bara när vi tittade på lodjuren.
2. Barn som inte respekterar djur och föräldrar som bara tittar på. Idag såg vi en unge som sprang och jagade änder, helt manisk, och pappan bara tittade på. Jag var SÅ nära att gå och jaga ungen lite men då flydde alla änderna ut i vattnet och ungen stod och glodde som en idiot. Och så ungen som kastade in en ballong till sälarna, skräp till grisarna och hetsade ungbjörnarna med en ballong. SÅ nära att gå och ta sönder ballongen men gjorde det inte på grund av för feg.
Den här hösten ska jag lägga mycket fokus på att må bra. Både in- och utsida förtjänar att må så bra de kan och jag har varit dålig på det genom att stressa, göra i princip allt i hemmet samt gå upp i vikt vilket jag inte trivs med.
Jag har börjat med att säga STOPP här hemma. Jag har känt mig så jäkla tagen för given, ALLT hänger på mig och ingen annan tar något ansvar. Det är slut på det nu och jag har faktiskt fått gehör och känner redan en står skillnad. Ett tag hade jag ryckningar i ögonlocket, i knät och i en arm för jag kände mig stressad.
Jag har anlitat en PT. Fantastiska Helena ska hjälps mig att komma tillbaka till där jag mår riktigt bra i min kropp och känns att jag trivs. Jag håller på att skriva en matdagbok och på söndag ska jag maila den plus hur en normal träningsvecka ser ut och sen ska hon ge mig ett upplägg. Ser otroligt mycket fram emot det, en investering i mig själv.
Jag har jobbat natt och istället för att fara runt som en skållad råtta och fixa tusen saker så ligger jag nu i sängen på uteplatsen och ska läsa lite. Läsningen är också något jag ska bibehålla och försöka göra varje dag för det mår jag bra av.
Nästa vecka blir, precis som förra året och året innan dess, jobbig. På torsdag är det farmors födelsedag och två år sen jag träffade henne för allra sista gången och på lördag är det två år sen hon gick bort. Så, mycket själavård gäller nu.
Ultravasan fick mig att anta fler utmaningar och jag tänker att en starkare och lättare kropp kommer göra det mindre smärtsamt och ännu härligare. Så höstens fokus blir att forma kroppen och sen får jag bestämma mig för vilka utmaningar jag ska ta mig an 2018.
Jag ville ha ett snyggt målfoto men när jag väl korsade mållinjen var jag så inne i själva målgången att jag helt missade fotograferna och fick ännu en muppig springbild.
Första arbetsveckan efter semestern är snart avklarad, eller imorgon klockan nio tar jag helg, ska sova på jobbet inatt. Det har varit kul att komma tillbaka ändå, jag fick många kramar och det känns som jag varit saknad och det värmer. Men nu längtar jag efter en ledig helg med barnen. Jag var ju borta fredag till måndag och har jobbat kvällar tisdag till torsdag så jag har knappt sett dem på en vecka.
Jag har fixat med hönsen idag och Dixon smet in till dem och rörde runt rejält. Då skrek jag många fula ord kan jag lova. Inget hände men hönsen blev rädda. Den lilla showgirl-hönan som ruvade på äggen till kycklingarna har lagt sig att ruva igen så jag budade hem ägg från stora silkeshöns med dalmatinerteckning, superfina. Sex ägg ruvar hon på, jag hoppas det går bra! Och att det inte är för många tuppar. Misstänker att en av de andra kycklingarna är en tupp så den måste nog snart bort.
Och så hittade de henne tillslut, Kim Wall. Eller ja, delar av henne iallafall och det är så jävla sjukt. En man har än en gång spelat Gud och tyckt sig ha rätten att avsluta en kvinnas liv. Det är så jävla vidrigt, vad hade hon gjort för att förtjäna det? Ville hon inte ligga med honom? Skulle hon skriva om något han inte gillade? Eller blev lusten så stor att visa sin makt att han planerat allt innan?
Hon får inte sitt liv tillbaka. Hennes familj får aldrig mer träffa henne. Han ljög om att han släppt av henne i land. Sen att det varit en olyckshändelse och att han begravt henne. OM det nu gått till så, vem är han att ta det beslutet? Då kunde han ju tagit med henne in till land och låtit familjen sköta begravningen. Och sen får man läsa att han är LÄTTAD över att sanningen (hans sanning) kommit fram.
Kvinnor är inte säkra, män är ett hot och de som hävdar att det finns precis lika många kvinnor som mördar/våldtar/förtrycker, eller att det bara är invandrare eller psykiskt sjuka män som gör det kan fan ställa sig i ledet med de farliga männen för de är fan inte riktigt kloka.
Han borde stängas in i sin ubåt och sänkas till havets botten så har världen ett problem mindre.
Life of Siljesvärd 