Ikväll är det dags!

Åh vad trött jag var imorse. Klockan ringde fem och jag ville bara ligga kvar men fick snällt släpa mig upp. Lämnade barnen strax efter sex och åkte vidare till jobbet. Slutade tidigt och åkte hem och la mig och sov i 45 minuter till meditationsmusik. Så himla skönt! Kände att jag behövde lite sömn då jag ska köra rätt långt ikväll. Gick en runda i skogen i regnet med Dixon, otroligt osugen men det var rätt skönt.

Hämtade barnen när skolan slutade, fick med två extra barn hem så nu är det high life. Jag och Dixon gick ut och har fixat iordning till kaninen vi ska hämta ikväll, äntligen! Han ska få bo i en mindre bur på uteplatsen tills han vant sig vid oss. Jag har sprayat buren och reseburen med Virkon S och ska köpa ny matskål och vattenflaska. Köpte ny mat igår och var och köpte hö och halm förra veckan. Kaninen finns i Kungsbacka och jag fick kontakt med uppfödaren via Facebook. Han har riktigt fina kaniner och har varit så trevlig och hjälpsam. Kaninen är vaccinerad mot RVHD2 och det har gått tre månader sen de andra kaninerna dog och efter att ha sprayat med Virkon S ska det vara safe men jag är ändå rädd för att något ska hända.

En kvinna från Perstorp skulle också köpa en kanin ur samma kull och hon erbjöd sig att hämta kaninerna och ikväll klockan 19 hämtar vi kaninen hos henne. Jag och Nemo ska göra en mysig kväll av det hela. Först åker vi och köper grejer till kaninen och sen ska vi äta på McDonalds på vägen. Han har längtat så mycket efter det här och tycker det ska bli så kul.

Så, nu är vi redo för att starta upp kaningården igen. Håll tummarna för att det kommer gå bra!

Dixon ”hjälper till”.

Spring med Dixon

Idag startade Dixon sin löparkarriär! Vi sprang 4+4*4 plus lite extra på slutet och det blev totalt 4,7 kilometer. En väldigt bra start tycker jag. Han tyckte nog inte det var så jobbigt men jag är rädd om hans leder så jag vill skynda långsamt.

Och Dixon var så himla duktig! Helt otroligt. Lite lite hoppig första metrarna men sen sprang han så fint vid min sida, lite framför. Ingen hets, inget dragande och han stannar inte stup i kvarten som när vi går. Ibland stannar han till men då har jag ett kommando och då hänger han med direkt, inga tvärstopp liksom.

Och det bästa av allt, han verkade tycka att det var roligt! Så nu vill jag få en rutin på det här så att han kan vara med på mina rundor och få springa av sig lite. Det behövs om man säger så.

Från vinter till slask

Det var visst ingen idé att plocka fram Icebugsen då den lilla snö vi hade fått regnade bort så nu är det äkta skånsk vinter med plusgrader och regn. Så.himla.tråkigt.

Jag sprang en sväng i skogen igår igen. Ingen press, inga krav. Jag lyssnade på både Mordpodden och Creepypodden och kom fram till att jag hellre skulle hitta ett lik i skogen än att träffa på typ Getmannen eller något annat läskigt.

Nio kilometer tog jag mig igår och idag blir det en liten springtur men tillsammans med Dixon. Tänkte få igång honom ordentligt nu och tänkte börja med honom så som jag själv började med 4+4*4. Gå fyra minuter, springa fyra och upprepa det fyra gånger.

Kärringjävlar med för stora hundar

Jag är så JÄVLA förbannad just nu. Förbannad, arg och ledsen så jag skakar. Varför dras alla idioter som har hund till mig??

Jag och Dixon var ute och gick i skogen och hade haft en fin runda där han skött sig superbra, lyssnat och kommit direkt på inkallning och så vidare. Kommer ut ur skogen på en liten väg och möter då en kvinna med en Grand danois som jag vet bor i huset vi passerar. Ni som följt bloggen ett tag vet att jag för fyra år sen blev biten av en Grand danois vilket gjorde mig jätterädd för hundar i ett par år. Tack och lov har det värsta försvunnit men jag blir ändå nervös av stora hundar.

Och såklart. Hunden ville springa mot oss och kärringen kunde inte hålla honom. Det var så tydligt för hon försökte inte ens utan släppte honom. Och hunden sprang mot oss och sprang efter Dixon och de sprang runt mig. Jag blev jätterädd och Dixon också, jag märkte att han inte tyckte hunden var speciellt vänligt sinnad.

Jag skrek till kärringen att hon skulle ta sin jävla hund och hon bara jag försöker… Åhhh jag var så rädd, hunden morrade och Dixon försökte ta sig ifrån honom och jag visste inte vad jag skulle göra. Tillslut fick hon tag i hunden och jag och Dixon kunde gå några steg ifrån. Sen brast det för mig och jag blev så jävla arg. Jag skrek att hon fick ju för fan hålla sin hund och då svarade hon att hon försökte men att han var så stark JUST NU. Just nu??? Så den stora Grand danois-hannen skulle bli mindre stark när han växt till sig ytterligare? Sen sa hon något som gjorde mig ännu mer förbannad.

Det kunde ha hänt dig också. URSÄKTA?? Nej det kunde verkligen inte hänt mig och jag skulle inte skaffa en hund som jag inte orkade hålla. Alltså.. Jag sa att det skulle absolut inte hända mig och att hon borde inte ha en hund hon inte kan hålla. Hon bad om ursäkt men jag gav mig inte utan sa att hon kunde be om ursäkt hur många gånger som helst men det var så jävla provocerande att hon inte brydde sig.

Och kärringen gjorde något jävla smackande med munnen varje gång jag sa något som förnärmade henne. Och sen var hon på väg att säga att detta unte hänt förut men stoppade sig och sa att det inte hänt så många gånger. Då sa jag att om hon är medveten om det kunde hon ju ropat åt mig att stanna eller gå åt ett annat håll, känns ju rimligt i en normalbegåvad persons ögon iallafall.

Då upptäckte kärringen att hon tappat din nyckelknippa och att den låg vid mina fötter. DÅ BAD HON MIG TA UPP DEN OCH KASTA DEN TILL HENNE. Men för fan, du får väl ta den när jag gått härifrån!! skrek jag. Jag sa att hon inte kunde gå där det fanns andra hundar och när jag vände och började gå så ropade jag att om vi möttes igen så hoppades jag för hennes skull att hon kommer vända och gå ett annat håll. Kärringen gjorde sina jävla smackljud och jag gick därifrån och var så arg att jag skakade i hela kroppen.

Precis allt i den här situationen provocerar mig något oerhört! Fan också, jag vill kasta hundskit på hennes hus och elda upp hennes brevlåda. Jag är glad att jag fick häva ur mig en massa ilska och bara teg och gick därifrån.

Stackars Dixon, så rädd när hunden sprang efter honom och morrade.

Ny vecka!

Den här veckan kunde ju inte startat på ett bättre sätt. Kalle är ledig och gick upp med barnen så jag fick sova vidare vilket var välbehövligt då jag var sjukt trött efter den långa jobbhelgen. Jag låg och drog mig till halv tio, klappade Tjabo, läste bloggar och kollade instagram.

När jag äntligen gick upp och insåg att det var strålande sol och kallt ute så drog jag direkt på mig springkläder och stack ut på en kravlös och lugn runda. Jag hade ju vilovecka förra veckan och det var välbehövligt efter att ha följt ett träningsschema i över två månader och avslutat det med ett minst sagt tufft lopp.

Jag sprang i skogen vilket jag inte heller gjort sen innan träningsschemat. Tog mina trailskor som hade lera k var sen Sälen Fjällmaraton och tänkte att de skulle funka som Icebugsen men tji fick jag. Dags att plocka fram dem med andra ord.

Sju kilometer blev det idag och jag ser fram emot att springa lite mer kravlöst nu ett tag och slippa planera så in i för att springet ska gå ihop. Det kommer behövas inför nästa års utmaningar då träningen kommer bli striktare igen.

Chipsdagen

Jag är sur på Mimmi på jobbet. Hon har gjort en DUM sak och sen hade hon inte med sig fika idag fast det var hennes tur. Oförlåtligt. Men jag tvingade henne att köpa massa chips så nu är jag proppmätt efter att ha krängt chips prick hela dagen.

Jobbhelg alltså och det är sista jobbhelgen innan vi börjar på vårt nya schema den 21:a. Då får jag lite lättare helger och det ska bli så skönt! Som jag ser fram emot det. God mat är ett måste när man jobbar helg och den här helgen äter jag vildsvinskebab (som blev så god!) och bönpasta med pesto, sparris och parmesan. Och sjuka mängder chips tydligen.

Det är kallt och snö i Skåne också även om det är väldigt sparsamt mot längre upp i landet. Kalle och barnen har åkt snowracer idag, inte ofta man gör det i Skåne i november.

Nu när det blivit kallare är Tjabo inne betydligt mer, ligger och vräker sig i vår säng. Jag tycker jättemycket om den katten, han har bott hos oss i fyra år nu.

Battle of the Bastards

Alltså jag såg ett så sjuuuukt spännande avsnitt av Game of Thrones nyss! Näst sista på sjätte säsongen. Frågan är om jag ska se sista nu eller spara det..? Egentligen borde jag bums i säng då klockan ringer fem imorgon men jag har vildsvinskebab i ugnen som är klar… Halv ett. Lovely. Blev lite miss i planeringen och nu får jag sitta här. Eller så försöker jag slumra lite tills den är klar. Eller se ett avsnitt till! Ahhhhh decisions…

Lugn dag annars. Lite städning, tandläkaren med Leon, hämtat hö och halm.. På eftermiddagen hade Nemo en kompis här och jag och Leon pärlande. Vi håller ju på med ett ”Mario-fönster” och det börjar ta sig nu.

Och Nemo då.. Varje gång vi ska upp extra tidigt kan han inte somna så idag kom han upp och var så sugen på att se Game of Thrones så det fick han. Han får ju såklart inte se allt men det som inte är våldsamt. Sen ligger han ju och lyssnar och frågar: Oj, vem dog nu? Hur dog den? Både Nemo och Leon är oerhört intresserade av mina serier så jag brukar berätta om Walking Dead, Game of Thrones och så berättade jag om Stranger Things. Superspännade tycker de. Men Nemo tycker Suits är sjukt tråkigt så den tipsar han inte om.

Första snön

Det var inte bara Trump-vinsten som chockade mig imorse. När jag tittade ut genom fönstret var det helt vitt ute! Så himla fint och ljust.

Barnen var himla glada över snön men tyvärr har det varit plusgrader hela dagen så det mesta smälte bort. Jag hann dock med en promenad i skogen innan och det var så härligt. Jag har en pausvecka i träningen nu, det är skönt efter ett lopp som tagit mycket på krafterna. Jag fokuserar på att stressa av, ta det lugnt och ta långa promenader.

Dixon skrämde slag på en pärlhöna idag. Vi var ute i trädgården och fixade lite och plötsligt var han inne i hönsgården. Jag släppte ut hönorna när jag körde till jobbet igår och tagit för givet att Kalle stängt åt dem när han kom hem vilket han inte gjort. Dixon jagade runt den stackars hönan men gjorde henne inget men hon flög ut ur gården och var sen borta. Jag hittade henne ingenstans och hennes stackars kompis satt på en pinne och ropade på henne. Efter 35-40 minuter kom hon promenerande, helt blöt och tufsig. Slutet gott, allting gott.

En mörk dag

Jag trodde att jag skulle vakna upp till nyheten att USA fått sin första kvinnliga president men istället leder Trump och ganska snart står han som vinnare.

Vad fan hände?? Jag trodde absolut inte att han skulle vinna, verkligen inte. Jag trodde vi kommit längre än så, att folket skulle rösta på Hilary men se det gick inte. En rasistisk, främlingsfientlig sexbrytare som hånar handikappade är nu USAs president. Det känns som ett dåligt skämt och jag hoppas innerligt att de som röstat på Trump kommer att inse vad de faktiskt har gjort.

Om Hilary varit en man med exakt samma politik, hade hon vunnit då..?

Två dagar efteråt

Jag är så stel i min stackars kropp. Har jag suttit still en längre stund känner jag mig som en gammal gumma som stapplar fram. Tack för allt fint ni skrivit – här, på Instagram och på Facebook. Det värmer! ❤️

Jag börjar jobba sent idag och förmiddagen har ägnats åt att dricka te, tvätta, dammsuga, plocka bort Halloween-pyntet och bakat bröd. Sista momentet nu då de ska gräddas och sen ska jag och Dixon till skogen en sväng. Han är väldigt trött idag och ligger och trynar i soffan, tror inte ens han varit ute och kissat idag.

Solen skiner och det är kallt. Fick ta overall till Leon och termobyxor till Nemo imorse. Och tjocka vantar. Tur jag virkade ett par till Leon igår för annars hade han bara haft tunna vantar.