Uppesittarkväll

Jag är så trött! Satt uppe till väldigt sent igår för att bli klar med en grej jag hållet på med ett par kvällar nu. Var nästan klar redan i onsdags men insåg att jag gjort FEL så jag fick börja om från början sent i onsdags kväll. Så jobbigt. Men inatt klockan tolv blev jag klar.

Nemo var också vaken tills dess, han kunde absolut inte somna förrän jag la mig. Den ungen kan vara vaken hur länge som helst och aldrig vara trött.

Barnen spelar tv-spel, jag ska göra frukost och sen ska Leon på kalas en stund och sen ska vi på dop. Ikväll blir det myskväll med lite plockmat. Nemo var med och handlade och ville ha korvbricka så vi köpte falukorv och prinskorv. Gott?

Det var ett tag sen

Idag kom jag äntligen ut på en springtur! Det är så svårt att komma igen med träningen efter magsjuka då man är så svag i kroppen så länge efter, eller jag är iallafall det. Och så lite VAB som drar ut på det ytterligare, men nu så.

Grått och trist idag med två plusgrader, inte som senaste dagarnas minusgrader och sol direkt. Jag drog på trailskorna och tog med Dixon och vi gav oss ut i skogen. Jag fick ha ett vanligt koppel eftersom det andra gick sönder och det är lite störigt att det inte är elastiskt men funkade bra ändå.

Dixon var väldigt duktig idag, sist vi sprang så skulle han stanna hela tiden och lukta på grejer. Inte okej när man är löpare, så kan man ju inte hålla på. Men idag travade han på fint och brydde sig inte om andra hundar elmer nånting. Eller jo, en ekorre fick lite fart på honom men annars var det en toppenrunda.

Och min kropp kändes super, inga trötta ben eller dåligt flås. En sån dag som jag kunna kuta hur länge som helst om jag inte hade annat att göra. 8,5 kilometer blev det iallafall och nu vill jag hålla mig frisk så jag kan springa resten av året!

VAB när den är som bäst

Sista VAB-dagen i den här eländiga kräkhistorien. Båda barnen har repat sig och Leon räknades som frisk idag men fick vara hemma då Nemo hade en dag till innan 48 timmar gått. De är pigga och glada och behövde verkligen komma ut och rastas så efter en förmiddag av städ så gick vi en lång promenad i skogen. Det var rätt kallt och hur mysigt som helst.

När vi kom hem bar jag in ved och sen tog jag en varm dusch innan vi tände en brasa och nyste med tända ljus, te, barnen med varsin IPad och jag med mitt senaste virkningsprojekt. Vilken lugn och skön stund, varje dag borde ha en sån tycker jag.

Barnen hade lite svårt att somna ikväll då de sovit till åtta senaste morgnarna och de bökade och stökade inne i sovrummet jättelänge och sen kom Nemo utklampande, arg som ett bi. Leon hade visst spionerat på honom så han inte kunde sova och tillslut hade han blivit så arg och varit tvungen att hota honom så han skulle sluta. Det är en ny grej Störobert gör, han stirrar på Nemo tills Nemo blir tokig. Leon vet verkligen hur han ska störa sig så Nemo blir skitarg och ibland tycker jag synd om Nemo som aldrig riktigt får vara ifred. Men annars har de varit väldigt lite ovänner idag och vi har haft en väldigt fin dag tillsammans.

Storm & Stealth Elf

I måndags var jag och barnen och hämtade två underbara kaninungar. Och jag hade förberett uppfödaren på vårt kräksjuketillstånd så ingen behöver bli upprörd.

Jag hade egentligen bara tingat en kanin, en blå tysk jättescheck-hona, men så fanns det en kanin kvar i kullen och uppfödaren frågade om jag inte vill ha henne också. Om jag ville…? Såklart jag ville! Så jag hämtade hem en blå hona och en svart hona.

Barnen har döpt den blå till Stealth Elf efter en figur i Skylander och den svarta fick heta Storm efter en karaktär i X-Men som barnen fick se första gången i fredags.

Nu är inte de här ungarna vaccinerade så håll alla tummar och tår för att det ska gå bra!

Jon Snow har visst blivit könsmogen för han blev tokig när de var och hälsade på i hagen bredvid och gjorde allt för att komma över till dem.

Saffranspannkaka

Banan + ägg + saffran och så en klick grädde. Sjukt gott! Jag åt det till lunch men det smakade som en efterrätt.

Och så handen…

Leon kräktes flera gånger igår kväll och ett par gånger inatt. Stackarn. Han vaknade pigg imorse och på ett strålande humör och det kändes jättebra. På förmiddagen idag kräktes Nemo. Bara att kavla upp ärmarna för ännu en omgång. Få se om Kalle klarar sig, isåfall ska han ha en jäkla tur..

Och min hand då, den jag skar lite i i lördags. I söndags tittade jag knappt på den men när jag var ute och fixade igår så gick såret upp och jag tittade lite mer noga och det såg sådär mysigt ut med fettvävnad som stack upp. Imorse när jag gick upp var det väldigt svullet så jag ringde NovaKliniken och de rådde mig till att köpa strips att tejpa ihop såret med, alsollösning och vattentät kompress och var det inte bättre imorgon fick jag höra av mig igen. Så drygt att det är i handen för man är ju överallt med den. Svårt att hålla rent och att något sitter kvar på.

Så, det var dagens gnäll.

Kräkbloggen

Då kör vi rond två. Leon kräktes mitt under Historieätarna och har kräkt två gånger till efteråt. Det kom verkligen plötsligt för han tryckte i sig nästan fem pannkakor ett par timmar innan. Kalle har känt sig matt idag så vi får väl se om något är på gång där. VAB resten av veckan känns det som, Nemo lär väl inte ska klara sig. Kalle tar vabben imorgon och på onsdag och så får jag ta torsdag om det behövs. I en mirakelvärld är alla friska och krya på torsdag men det känns rätt så otroligt.

Imorgon skulle de gå Luciatåg på förskolan, Leons sista och därför känns det extra sorgligt. Nemo har också varit hemma idag och får vara fortsatt hemma så han missar också Luciafirandet i skolan imorgon. Jävla kräksjuka. Håll tummarna för att vi kommer så lindrigt undan som möjligt.

Fy fan vilken natt..

Jag trodde att jag klarat mig men nej… I lördags nåt vaknade jag vid halv två och svettades som en tok, hade halsbränna och mådde illa. Barnen låg hos oss så jag gick ner och la mig i deras säng och sen började det. Jag spydde och sprang på toaletten prick hela natten. Det högg och gjorde ont i tarmarna och det var VEDERVÄRDIGT. Tyckte så himla synd om mig själv.

På morgonen avtog det men jag låg som i en dvala hela dagen igår. Hade ont i kroppen och ville inte äta men drack vatten, blåbärssoppa och Cola och fick behålla det. Sov till och från hela dagen, ibland kom barnen in och pratade lite. Nemo var så gullig och erbjöd sig att sätta på en Petsson-saga på cd-spelaren och att öppna min julkalender.

Dixon har legat hos mig nästan hela tusen. På natten när jag var så dåligt var det som att han blev orolig för han gick efter mig och ville ligga på mig typ..

Idag vaknade jag och mår mycket bättre. Känner mig helt urlakad och tömd på energi men har återvänt till de levande iallafall. Nu ska jag sanera rummet jag legat och svettats i och så hoppas jag att resten av familjen klarar sig. Har sprayat toaletten med Virkon (det enda som tar magsjukebaciller, handsprit hjälper inte) och nu ska allt tvättas.

Bjuder på en söt bild på Leon istället för en hemskt bild på mig.

En kopp Jon Snow tack!

Vilken dag det har varit! Jag är helt utmattad nu…

Dagen började bra, jag åkte lite tidigare till jobbet för att hinna om Willys och köpa frukost till mina kära kollegor. Bullar, brieost, salami, grönsaker, färskost.. Och när jag kom till jobbet fick jag en julklapp av söta Belinda! Hon har fixat en personlig mugg med namn och bild till alla på jobbet, hur kan man vara så himla gullig?? Min mugg är finast av alla:

Dagen var bra fram till ett och sen gick det utför. Jag hade inte ätit lunch och tänkte ta en bulle från frukosten. Lägger bullen i handen och delar den och… kör kniven rätt ner i handen. Så jävla smart. Det var i den mjuka delen av handen, under pekfingret typ och när jag tog bort kniven så öppnades ett vidrigt sår och blodet forsade ut. Jag blev så jäkla chockad och reagerade totalt oväntat med att knappt kunna andas och tårarna började rinna okontrollerat. Pillan fick stå bredvid mig och säga åt mig att andas. Jag fick panik bara av att titta på såret och direkt jag tog bort pappret rann det massa blod. Jag har inga problem med att se blod men jag blev så chockad av att såret såg så djupt ut att jag fick lite panik. Isak och Pillan plåstrade om mig och de sa att det inte såg så farligt ut. Jag har inte tittat på det än men får väl göra det imorgon. Det började blöda igen några timmar senare så jag vill inte vara där och pilla.

Strax innan 18 blev jag plötsligt väldigt illamående. Vi har haft kräksjuka på jobbet och jag blev utsatt för det igår så jag trodde jag blivit smittad. Men jag la mig på en soffa ett tag och blundade och sen åt jag lite och det kändes bättre. Jag åt knappt något innan på dagen då jag tappat aptiten av knivincidenten så det kanske var därför jag mådde illa. Innan jag gick hem sa Andreas: Jag har gjort en kopp Jon Snow till dig, så himla fint. Klart man vill ha en kopp Jon Snow!

Nu är jag hemma iallafall och mår bättre. Lite ont i handen och ett svagt illamående men nu ska jag läsa en stund och ladda om för en ny jobbdag imorgon.

Första milen!

Idag har det varit min enda lediga dag den här veckan och vad har jag gjort? Städat.. Så trist egentligen. Jag har varit himla trött så att ligga i soffan och mysa med en bok och ta en nap hade varit mer rättvist tycker jag. Men, skitigt blir det ju och städas måste det.

Men jag har inte bara städat utan Dixon har fått springa sin första mil idag! Så himla duktig. Nu börjar han tyvärr gömma sig i buren när jag kommer med träningskläder så han vill inte jättegärna springa men han behöver det och det underlättar väldigt mycket tidsmässigt för mig. Och det är just att komma ut som han inte gillar, sen travar han på glatt.

Jag måste dock köpa nytt springkoppel. Jag beställde ett billigt från Wish för att ha och testa innan jag visste om det skulle funka att springa med honom och sist vi sprang så sprang vi på varsin sida om en lyktstolpe så det gick av och sen blev det så skört att det går av för vad som helst. En del av kopplet är typ resår och det tål ju inte så mycket. Idag gick det av tre gånger..

En mil blev det alltså idag och sen sov Dixon i fyra timmar, så himla skönt!