Muskelinflammation

Jag drar mig alltid för att uppsöka vård, väntar så länge jag kan och och ringer inte vårdcentralen förrän jag absolut måste. Jsg är en frisk person som inte skadar mig så ofta och när det väl är något så drar jag ut på det.

De senaste två gångerna jag sökt vård har det varit helt i onödan också vilket gör att jag blir ännu mer skeptisk. Som i maj förrförra året när det ”smällde till” i bakhuvudet och jag efter råd från 1177 åkte till akuten. Fick röntga och göra ett ryggmärgsprov vilket resulterade i att jag inte kunde stå upp på en hel vecka utan att få helt sinnessjukt ont i huvudet och spy. Och så var det inget. Klart jag är tacksam men ni fattar vad jag menar.

Och så sökte jsg ju för bröstsmärtorna och hade en tid igår. Egentligen hade jag nog inte gjort det om inte folk tjatade på mig, faller alldeles för lätt för grupptryck tydligen. Det var inget syndrom utan bara en enkel muskelinflammation. Finns inget att göra åt det, jag kan behandla det med Ipren tre gånger om dagen men vet inte om jag vill trycka i mig massa piller. Hjälper det ens? Så, 200 spänn för ingenting. Jag kan fortsätta att träna och göra allt som vanligt och ja, bara leva med att ha ont helt enkelt.

Nu ska jag inte uppsöka vård förrän jag är riktigt uppenbart i behov av vård, typ att en benpipa sticker ut.

Veterinärbesök

Vilken fullspäckad dag det har varit. Från 6.30 till nu i princip. Jag lämnade Halo hos veterinären 8.15 imorse för kastrering. Cityveterinärerna i Lund och Eslöv har kampanj och kör halva priset på kastrering av katt, hund och kanin i januari och februari. Sjukt bra tycker jag, har bokat in Link för kastrering om två veckor.

Åkte hem och åt frukost och fixade sen med lampor och grejer på Nemos rum. Elektrikern var här igår och så nu har vi uttag därinne. Rummet är nästan klart, lite småfix som golvlister och sånt är kvar.

Det blev ett styrkepass innan lunch. Tänkte springa men halsen börjar gnälla så jag tog det lugnt och tränade ben, rumpa och mage. Kommer nog kännas imorgon, det var till och med jobbigt att trycka ner kopplingen i bilen när jag körde hem.

När skolan slutade åkte jag med barnen till en spolad parkering här i byn och åkte skridskor. Nemo tycker det är jättekul att åka medan Leon inte har drivet att lära sig. Exakt som med cyklingen. Men han ”åkte” litegrann iallafall, ett framsteg.

Sen åkte vi och hämtade Halo, allt hade gått bra och han var hyfsat pigg. Inatt bor han inne och vi får se om han kan flytta ut redan imorgon. Vill inte ha honom inne så länge eftersom han är utekanin.

Nu ska jag kolla på Bron och dricka te.

Ystad Saltsjöbad

Vilken helg det har varit! Spa fredag till lördag och middagsbjudning med övernattning hos Ola och Maggi lördag till idag. Himla roligt och mysigt.

Ystad Saltsjöbad var fantastiskt. Fint rum, god mat och underbara pooler och bastu. Dit vill jag definitivt åka igen.

Helgen avslutades tyvärr med att Nemo kräktes, troligtvis har han fått i sig gluten. Det har hänt två gånger innan och det är samma sak varje gång. Fyra timmar efter att han fått i sig det så spyr han en gång och mår sen bra. Men båda barnen får vara hemma imorgon för säkerhets skull, skulle det vara något annat än gluten så lär det ju visa sig under morgondagen.

Imorgon ska jag ringa Novakliniken angående bröstsmärtorna. De kommer och går och gör olika mycket ont. I fredags när jag sprang var det tungt att andas och ikväll har andningen varit tung igen. Fick tips på Facebook att det kan vara Tietzes syndrom och det är mycket som stämmer.

Definition

Lokalt smärttillstånd i broskskivan i förbindelsen mellan revbenen och bröstbenet.

Orsak(-er)

Oftast okänd. Inte ovanligt efter en virussjukdom. Ibland ses den då patienten har dålig hållning och ”trycker ihop” bröstkorgen. Någon gång efter fysisk överbelastning. Ibland våld mot armar eller bröstkorg. Ibland del i en inflammatorisk sjukdom. Patienter som drabbas är ibland i ett psykiskt stress- eller spänningstillstånd.

Sjukdomen är sällsynt, och drabbar främst kvinnor i 20—40-årsåldern. Orsaken är okänd, men man vet att sjukdomen är ofarlig och läker spontant.

Ont i bröstet

I förrgår på jobbet så kom det en smärta över bröstet successivt smygande. Märklig känsla, som träningsvärk typ men ändå inte. Det gjorde ondare och ondare och kändes när jag rörde mig och även vid in- och utandning. Inte som ett tryck och det kändes liksom ytligt och sitter ovanför brösten. Igår var det bättre och jsg gick och tränade. Hade ett kasst pass men det berodde inte på att jag hade ont utan för att jag var trött och omotiverad och arg på mig själv av olika anledningar. Det gjorde lite ont när jag tränade men inget som hindrade det jag gjorde.

Sen försvann det onda och jag tänkte att det väl var någon konstigt träningsvärk för att jag lyft eller vridit mig konstigt när vi renoverat. Idag hade jag glömt att jag överhuvudtaget haft ont fram tills strax innan 23 då jag reste mig ur en fotölj. Då slog smärtan till från ingenstans, jättekonstigt. Men det känns ytligt fortfarande, som om det ligger mellan huden och benet typ.

Vad kan det vara?

Färdig garderob & Snygga prints

Garderoben är helt klar och fylld med kläder. Älskar ordningen jag har nu! Ska köpa lite mer förvaring så blir det ännu bättre. Fick hem några prints igår som jag satt upp på väggen i garderoben på min sida. Sjukt snygga.

Köpte ett jättefint print till Nemo också, tog visst en lite för liten storlek bara. Han älskar sitt rum. Har fått ett fint skrivbord, sängen är klar och legobordet ommålat. Jag satte upp ett armeringsnät ovanför skrivbordet där han kan sätta upp små teckningar, kort och annat smått. Ett par coola vattenhögtalare med färg köpte jag på Claes Ohlson och så fick han min gamla IPhone med ett eget Spotifykonto så han kan spela sin favoritmusik på rummet.

Pyramid

Idag hade jag mycket att göra innan jobbet. Lämnade barnen strax efter åtta, åkte hem och åt frukost, gick i skogen med Dixon, hängde en tvätt och sen stack jag till gymmet. Jag har inte tränat på hela helgen då all vaken tid gått åt till att renovera så det var skönt att få springa ur benen lite.

Jag sprang tempoväxlingar i en pyramid idag.

Kilometer 1: 6.40-tempo
Kilometer 2: 6.00-tempo
Kilometer 3: 5.27-tempo
Kilometer 4: 5.00-tempo
Kilometer 5: 5.27-tempo
Kilometer 6: 6.00-tempo
Kilometer 7: 6.40-tempo

Älskar verkligen hur lätt det är att hålla tempot i intervaller på löpband, bara att ställa in farten och köra.

Jag la upp den här bilden på Instagram och fick den här kommentaren: Du som aldrig stretchar 🙈 Det är lite typiskt att någon som aldrig annars kommenterar bara gör det när de får chans att trycka till en lite, som i att jag tog en fejkad stretchbild bara för att visa upp mig eller något. Sanningen är att jag aldrig stretchat och det får jag betala för nu då musklerna på baksidan av benen, speciellt låren, är korta och stela och jag nästan alltid har lite ont i dem. Så, sen jag började på gymmet har jag också börjat stretcha. Bilden var alltså helt autentisk och inget montage.

Sista rycket

Igår fixade jag med Nemos rum hela dagen. Efter simskola på förmiddagen målade jag ett till lager vitt i hela rummet och sen målade jag och Nemo sängen svart. Och sen skruvade vi Ikea-möbler till typ 23 igår kväll. Men det blir så himla fint! Väntar nu på att Nemo ska flytta hemifrån så jag kan få flytta in där. Nu ska vi fixa vidare, byrån ska fyllas med kläder!

Våld i skolan

Jag hatar att känna att jag inte kan skydda mina barn, det är den värsta känslan som finns. Ju äldre de blir, desto mindre kan jag skydda dem. De bryter sig loss, frigör sig bit för bit och jag måste släppa efter.

Idag hände det en sak i skolan som jag blev otroligt upprörd och ledsen över. En klasskompis till Nemo hade letat efter en bok, någon frågade vad den hette och Nemo kom ihåg och svarade att den hette Fy Farao. Ett annat barn sa då till ett tredje barn att Nemo sagt Fy Farao åt honom varpå det barnet från ingenstans flög på Nemo och tog strypgrepp. Nemo blev såklart jätterädd och ledsen, både för själva händelsen och för att hans halsband som han fick i doppresent gick sönder.

Jag blir så jävla arg. Hur kan ett barn så oprovocerat flyga på ett annat barn och ta strypgrepp? Det oroar mig att det är den reaktionen som spontant kommer. Det gör ont i mig att Nemo inte kan vara trygg i skolan utan ska vara rädd för att bli utsatt för våld. Ett strypgrepp som är så hårt att en relativt gedigen halskedja går sönder. Det är fruktansvärt.

Kalle skulle iväg med Nemo och hans kompisar på Laserdome och fått en kort rapport om vad som hänt men när jag hämtade Leon så stövlade jag in och pratade med Nemos lärare som kommit ut från toaletten precis när det hände. Jag sa precis vad jag tyckte och tänkte. Jag skyller absolut inte på skolan och jag förstår att de inte har resurser men jag tycker inte barnen ska vara ensamma i kapprummet. Det är ofta väldigt stökigt och bråkigt där.

Enligt läraren hade barnet som gett sig på Nemo varit jätteledsen för vad han gjort, brutit ihop tre gånger och bett om ursäkt flera gånger. Mamman hade kontaktats och en anmälan till rektorn var gjord. Nemo berättade att han accepterat hans ursäkt och att de hade lekt efteråt. Läraren trodde inte att barnet skulle göra om det för han var otroligt ångerfull.

Jag kanske överdriver men jag kan inte släppa det. Känner mig jätteledsen och arg och vill göra något mer, men det kanske inte finns mer att göra. Jag tycker bara att barnen är så stora nu att de vet vad ett strypgrepp innebär, det kan göra stor skada. Vi har utvecklingssamtal på torsdag och jag kommer att prata om det igen, kanske mer för min egen skull? Barn släpper det och går vidare lättare tror jsg. Hoppas jag. Jag vill verkligen inte att Nemo ska känna sig rädd när han är i skolan och att han ska känna att det finns risk för att bli utsatt för våld.

De är bara åtta år, jag är livrädd för hur det ska bli framöver.

Ljuset i tunneln

I helgen blir vi nog klara med garderoberna och Nemos rum! Längtar tills vi får lite ordning där hemma, det är verkligen hej kom och hjälp mig nu. Men fint blir det och imorgon ska vi köpa möbler och annat till rummet. Jag har beställt fina prints att ha i garderoben och det kommer bli så bra.

Garderoben. Allt ska målas vitt och det ska upp stänger och belysning.

Väggarna är spacklade och ska målas vita.

Loftsängen, ska målas svart och det ska sågas ut motiv som ska sitta i alla hörn.

Bredvid sängen i det lilla ”gattet” ska en byrå stå med en stång ovanför att hänga kläder på.

En liten hall mellan garderoben och rummet. Där ska jag ha mina medaljer och diplomet från Ultravasan.

Den andra stalldörren var gömd bakom väggen.

Visst blir det fint?

Suicid och suicidprevention

Idag har jag varit med jobbet på en utbildning i suicid och suicidprevention. Så himla intressant, och viktigt! Jag tror att många backar eller inte vill se när de kommer i kontakt med någon som ger signaler om att de är suicidala. Rädda för att sätta igång något genom att prata om det. Jag lärde mig väldigt mycket idag och nästa vecka fortsätter utbildningen med självskadebeteende.

En känsla väcktes i mig idag då han som höll i utbildningen berättade att han jobbade med transpersoner med diagnoser. Det är en hög risk för självmord bland transpersoner och det är så fruktansvärt att de ska bli behandlade så illa och må så dåligt på grund av vilka de är. Jag skulle jättegärna vilja jobba med något liknande i framtiden, det kände jag väldigt starkt och jag ska undersöka den saken.

Så, en väldigt bra dag med andra ord. Älskar att få gå på utbildningar och föreläsningar som verkigen ger något. I början av maj ska jah på en Connect-utbildning i Göteborg i två dagar, hoppas den också är bra.