Vecka 4

Jag lyckades tillslut ta mig igenom vecka 3! Jag fick byta ut intervallpasset mot loppet i lördags och kunde summera veckan till 35 kilometer. 35 kilometer på tre pass är inte så illa pinkat tycker jag. Men nu siktar vi framåt: Välkommen vecka 4!

Distans – 8 km löpning, kring 45-47 minuter.

Intervall – Uppvärmning 2 km. Koordinationslopp 4*100 meter. 5*1 kilometer (5:00-5:20 min/km) med en minuts vila. Börja långsammare och kom in in i det för att sedan trycka på mer efterhand. Kan vara bra att köra på bana eller uppmätt sträcka. Går även att löpa på grusväg eller lite mjukare underlag på tid, 5*5 minuter. Nedjogg 2 km.

Distans – 6 km lugn löpning.

Tempo – 1 km uppvärmning. 3 km i tröskelfart (5:25-5:45 min/km). 4 km snabbdistans i tävlingsfart (5:15 min/km). 2 km nedjogg.

Vilken vecka! Två tuffa och snabba pass varav ett med tusingar, min hatkärlek. Och tempopasset sen – phew! Det kommer bli riktigt jobbigt, tur det finns ett lugnt 6-kilometerspass att bryta av med..

Bildkälla

Åhus Trailrun 2016

Igår sprang jag alltså Åhus Trailrun för första gången. Jag hade ingen aning om vad jag hade att vänta mig men tur var väl det för banan var väldigt tuff.

Emma och jag innan starten

Starten gick klockan tio och det enda negativa med hela arrangemanget var att alla löpare släpptes iväg samtidigt vilket innebar att första kilometern var svårframkomlig. Vi släpptes rakt ut i skogen, inte på någon stor utan rätt över mossan bara. Jag tappade bort alla jag var med eftersom att blicken fick hållas ner i marken hela tiden för att jag inte skulle snava. Jag försökte ta mig förbi andra löpare i den mån jag kunde men när väl stigarna kom var de väldigt smala. Första backen kom och det var så tjockt med folk att det inte gick att springa uppför hela men sen började det gå att komma om då och då. När nästa backe kom tog jag massor av kraft och spurtade förbi fem-sex stycken. Inte helt lätt då backen var brant och underlaget av sand. Men jag kände mig stark, tog rygg på andra löpare och när jag fick chansen stack jag förbi.

Och så kom vi fram till havet. Ni vet hur jävligt det är att springa i sand va? Fruktansvärt jobbigt och för att spara på krafterna och ta igen lite tid så valde jag att springa i vattenbrynet där underlaget var hårdare men jag fick ju offra mina torra fötter. Sen gick banan in i skogen igen och jag trodde jag kunde pusta ut men nej, då var det djup sand där med! Ahhhhh… Bara att kämpa på, sen ut på stranden en bit igen.

Det var en lättnad av komma av stranden en andra gång men vad tror ni man möttes av då? Mer sand! Djup sand! En backe av sand! Fy fan vad det sög musten ur benen alltså. Och när jag väl kommit upp så var det lika brant ner igen och om man tror att det avslappning för benen så tror man fel. Det är en konst att ta sina stumma och spända muskler och få dem att slappna av och liksom låta benen ”rulla” nerför av sig själv. Det är lätt att bara fortsätta spänna benen och streta emot nerför och då förlorar man ännu mer energi.

Efter sandbacken var det bara en kilometer kvar till varvningen och det var mest stig men två tuffa backar till. Sen gick femkilometerslöparna i mål och millöparna körde ett varv till. Ett varv till… Men det var bara att kuta på, lite avslappning på stigarna men sen kom backarna och i första sandbacken som jag varvet innan spurtade förbi i kunde jag typ stappla uppför nu.

Jag mötte en fotograf i skogen och insåg att jag alltid ser lika muppig ut när jag springer..

Andra varvet var tufft alltså. I varje backe och ute på stranden var det folk som fick ge upp och gå. Jag tvingade mig själv över båda strandsträckorna men när den brutala sandbacken kom efter så fick jag också gå. Det gick inte att springa för sanden var så djup, ett löpsteg blev ett gåsteg för sanden slutade aldrig sjunka undan.

Och nu var det bara en kilometer kvar. En kilometer stig och tre backar. Jag tog rygg på en tjej och låg bakom henne tills sista sträckan innan mål då jag tog alla mina krafter och spurtade i mål. Fan jag trodde jag skulle kräkas när jag stannat men jag fick blommor och vatten och sen träffade jag Emma och de andra och det kändes bättre.

Jag sprang in på tiden 1.13 vilket jag känner mig mycket nöjd med. Första varvet tog 38 minuter och andra 35 och det är lite störigt för jag hade ju kunnat kapa lite tid om det inte varit så trångt i starten. Men skitsamma, jag är ändå nöjd! Det var en oerhört tuff bana och att ta sig runt överhuvdtaget är en grym prestation. Jag kom på plats 51 i min klass men jag vet inte hur många som deltog i den så det säger ju inte så mycket. Vinnaren i min klass sprang på 47 minuter och det är ju helt sjukt bra! Vinnaren av hela loppet sprang på 39 minuter, kan ni fatta?!? Så jävla imponerande.

Team Barmara och Team Running Life Network

Och för att svara på några av grejerna ni kommenterat på Instagram:
1. Ja jag vet att min frisyr var one of a kind, haha!
2. Nej jag sprang inte vilse.
3. Ja jag höll mig inom Skånes gränser.

Och jag är så stolt och imponerad av Emma som trots förkylning och att inte ens tränat löpning på ett halvår tog sig runt femkilometaren, grymt jobbat!

Överraskningen

När ni läser det här så är jag och Kalle på väg till Malmö. Kalle har ingen aning om vart vi ska eller vad vi ska göra men det betyder ju inte att inte ni kan få veta, eller hur? Jag har bokat ett deluxe-rum på Elite Hotel Savoy i Malmö. Jag kollade runt på en massa hotell men tycker ofta de ska försöka se så fancy ut på ett tråkigt modernt sätt men på Savoy så var rummen så gammeldags och såg så mysiga ut. Vi får väl se när vi checkat in om det är så fint som jag tror.

Ikväll ska vi gå ut och äta. Jag har bokat bord på Texas Longhorn och det tror jag att Kalle kommer att tycka mycket om, verkligen sån mat han gillar. Efter maten ska vi bara slappa och äta choklad och dricka vin på rummet. Otroligt välbehövligt och mysigt! Såklart gnager det dåliga samvetet över att Leon inte är frisk men han har det superbra med sin farmor och farfar. Dixon är hos Jörgen och de skulle ha grabbkväll hörde jag det ryktas om..

Ni får ha en härlig lördagkväll, det ska vi ha! ❤️

Bildkälla

Bildkälla

Bildkälla

Bildkälla

Årets första lopp!

Idag är det dags för årets första lopp, Åhus Trailrun, så roligt det ska bli! Jag har inte en susning om hur banan ser ut eller hur jobbigt det kommer bli. Svårt att satsa på någon tid under de förutsättningarna så vi får väl se vad det blir helt enkelt. Roligt ska jag ha iallafall!

Jag laddade som vanligt upp med lyxcarbonara igår kväll och det är världens bästa innan-ett-lopp-mat, bacon, ägg, ost, pasta… Bara bra grejer. Och vin till, såklart.

En snabblöpt men samtidigt en sugande trailbana. Småkuperad terräng på skiftande underlag. En härlig mix av stigar, sanddyner och utmanande backar. Deltagarna garanteras en löparupplevelse utöver det vanliga!

WISH ME LUCK!

Så jäkla typiskt

Det är så jäkla typiskt att Leon skulle bli sjuk precis just nu. Vi klarade oss genom vabruari och barnen har inte varit sjuka på evigheter. Men nu, nu får Leon feber och den verkar inte försvinna och det händer såklart till den enda helgen på 100 år när jag och Kalle har planer.

Jag har smusslat och roddat och fixat för att överraska Kalle imorgon. Barnen ska bli passade, Dixon har hundvakt och jag har bokat en kväll och natt för oss. Skulle överraska Kalle imorgon efter loppet men nu när det blev såhär så fick jag ju berätta.

Leon låg som en trasa i soffan hela dagen igår, febern pendlade mellan 38-nånting och 39-nånting. Han sov i två omgångar och verkade piggare tidigare idag. När jag kom hem från jobbet för en stund sen sov han och nu när han vaknade var febern uppe på 40 igen.. Så synd om honom och så tråkigt att det blev såhär.

Hur ska vi göra nu? Jag kan inte boka om det vi ska göra så stannar vi hemma blir det massa pengar i sjön. Vill farmor och farfar barnvakta ett febrigt barn? Vill vi lämna honom när han är så pass sjuk? Jag är så himla kluven nu alltså…

Vem är jag?

Och så har vi kommit till veckans tema som Lina har bestämt och det lyder så här:

Vem är jag – mitt liv i verkligheten.
Vem är det som sitter bakom skärmen?

Det känns nästan lite överflödigt för mig att göra en sån presentation för det känns som att ni vet allt om mig? Ni är många som hängt med från starten för 10 (!!!) år sen och som varit med mig i allt jag gjort sen dess. Men det finns säkert de som inte varit med lika länge så jag ska försöka göra en bra presentation.

Jag heter Linnea, är 35 år och kommer ifrån Malung i Dalarna. Jag flyttade till Malmö 2000 och träffade Kalle 2005. 2008 flyttade vi till huset vi bor i nu och det ligger i Veberöd. Veberöd är ett litet samhälle i Lunds kommun och vi bor en bit utanför, i ett skogsområde som är jättemysigt.

Mellan 2006 och 2008 utbildade jag mig till behandlingsassistent med inrikting mot kriminalvård, behandlingshem och särskilda skolor. Nu jobbar jag på ett autismboende i Lund och trivs väldigt bra med det.

2009 och 2011 fick jag barn, Nemo och Leon. Fantastiska killar som är det finaste jag har trots att de driver mig till vansinne allt som oftast. Kalle och jag gifte oss den första augusti 2015 och det var världens bästa dag.

Som ni säkert förstått så är mitt största intresse att springa men jag gör ju faktiskt annat också. Jag tycker om att pyssla hemma, att sy och virka och så har jag ju mina härliga kaniner som berikar mitt liv mer än man kan ana.

Vad mer kan man säga om mig? Jag är rätt så rolig, öppen och enkel att umgås med. Absolut inte fancy på något sätt och tycker inte om när det blir för mycket fokus på yta. Jag är envis men ganska osäker, jobbar hela tiden med stå upp för mig själv och vad jag tycker. Kreativ, påhittig och glad tror jag också är ord som beskriver mig. Tyvärr är jag ganska lättstött och långsint också men tycker att alla förtjänar en andra chans.

Jag avslutar med att sno en lista från Move it mama som just nu också presenterar sig själva.

1. VEM ÄR DU I TRE ORD?
Lättsam, rolig och glad.

2. HUR GAMMAL ÄR DU?
35, going on 36…

3. VAD JOBBAR DU MED?
Handledare i Lunds Kommun

4. VAR BOR DU?
I Veberöd, Skåne.

5. VAD HAR DU GJORT IDAG?
När ni läser det här har jag gått upp tidigt, tidigare än alla andra i familjen och åkt till jobbet där jag och mina kollegor fått iväg alla våra boende till skola och jobb och kanske fångar jag lugnet och dricker en kopp te.

6. SOMMAR, HÖST, VINTER ELLER VÅR, VILKEN FÖREDRAR DU? VARFÖR?
Jag tycker om alla årstider, speciellt övergången mellan dem. Men sommar är ju alltid sommar.

7. ÄR DU BEROENDE AV NÅGONTING?
Tyvärr av socker vilket har gjort att jag slutat äta det. Kan inte hantera det helt enkelt.

8. NÄMN TRE SAKER MAN KANSKE INTE VET OM DIG?
Oj vad svårt.. Hmmm.. Jag får ofta ångest av att ha bokat in saker med folk och funderar nästan alltid på att boka av. Gör det inte så ofta längre då jag vet att jag mår bra av att vara social och vill inte göra det till ett mönster. Jag har ett extremt kontrollbehov. Jag har ganska nyligen insett att jag nog är en HSP-person.

9. VAR I VÄRLDEN SKULLE DU VILJA BEFINNA DIG JUST NU?
På ett varmt och härligt ställe tillsammans med min familj, det hade varit underbart.

10. VAD ÄR DU PÅ FÖR HUMÖR JUST NU?
I skrivande stund är jag glad, tillfreds och har ro inom mig. Lite nervös över att helgens planer inte kommer kunna genomföras pga att barnen är sjuka..

11. VILKET ÄR DITT FAVORITGODIS?
Oj, vilket INTE mitt favoritgodis? Nu äter jag inte ”vanligt” godis längre men jag älskar ju choklad i alla dess former, så gott!

12. ÄR DU MORGON ELLER KVÄLLSMÄNNISKA?
Både och vilket inte går hand i hand riktigt. Älskar att vara uppe länge på kvällen men får panik om jag sover längre än åtta-nio.

13. HAR DU BLIVIT SYDD NÅGON GÅNG?
Japp, i fifi efter att jag fött barn och när jag sydde ihop öronen från att ha haft dem töjda till 30 millimeter.

14. VAD ÄR DET ABSOLUT VÄRSTA DU VET?
Mäns våld mot kvinnor.

15. VAD HETER DU I ANDRA NAMN?
Jag heter Emma Linnea Elisabeth så Linnea blir ju egentligen mitt andranamn.

16. NÄMN 3 SAKER DU ÄR MINDRE BRA PÅ:
Att hitta. Jag har sjukt dåligt lokalsinne och är alltid vilse.
Att slappna av och ta saker som de kommer.
Att strunta i måsten.

17. NÄMN 3 SAKER DU ÄR BRA PÅ:
Att strukturera upp saker.
Att baka och laga mat.
Att genomföra saker när jag verkligen bestämt mig.

Barnens rum

Jag skrev för ett tag sen att barnen har bytt från att ha varsitt rum till att ha ett gemensamt sovrum och ett gemensamt lekrum och ni var några som var nyfikna på varför vi gjort så.

Jag jobbar ju mycket kvällar och då fick Kalle natta barnen i vår säng eftersom att det skulle ta alldeles för lång tid att natta dem efter varandra. Jag har inget emot att barnen kommer upp och sover hos oss men när jag kom hem 4-5 timmar efter de somnat och skulle lägga mig så kändes sängen så varm och sunkig efter att de legat där och svettats.

Så vi köpte en 160-säng som barnen sover i tillsammans och det har funkat superbra. De kvällar jag är ledig kan jag natta barnen och så får Kalle lite tid innan han ska lägga sig vilket han gör väldigt tidigt när han jobbar. Det är sjukt bra med en större säng när barnen är sjuka, då kan en av oss sova med det sjuka barnet nere och det friska barnet uppe i vår säng. Och när vi får besök kan de sova i barnens rum så får barnen sova hos oss vilket är praktiskt då vi inte har något extrarum.

Barnen verkar trivas med att ha det som de har det så vi kör på tills de uttrycker att de vill ha egna rum igen. I lekrummet har de pyssel, spel, pussel, Lego, tågbana, Playmobil etc och i sovrummet har de sina kläder, böcker och Duplo. Jag köpte nyligen tre begagnade Billy-bokhyllor med dörrar till lekrummet som svalde massa saker så jag är för tillfället rätt så nöjd med det. I sovrummet känns det som att något ”fattas”. Väggarna behöver fixas och så har ju vi våra garderober där också. Barnen skulle behöva en bättre garderobslösning än i dagsläget men jag har just nu ingen aning om hur jag vill göra så det får vänta tills inspirationen kommer. En vacker dag kanske den slår till.

LEKRUMMET

SOVRUMMET

Feber

Inatt vaknade Leon med feber. Han var ledsen och hade ont i kroppen och det var ju inte så konstigt då tempen låg på 40 grader. Hjärtat slog hårt och fort och han var helt förbi så han fick alvedon och sov till nio idag. Febern hänger fortfarande i men har sjunkit till strax under 40. Han dricker vatten men vill inte ha något annat, ligger i soffan och ser jätteynklig ut. Jag är ledig idag och det är skönt så jag kan rå om min lilla sjukling. Vi tittar på Netflix och myser under en filt och jag gissar att det inte kommer att hända så mycket annat idag.

Bröllopsgädda

Två dagar efter vi gifte oss så drog Kalle upp en gädda ur Kättbosjön. Den har legat i frysen sen dess och ikväll är det dags att tillaga den.

Vi fiskade mycket gädda när jag var liten och jag har alltid tyckt att det var jättegott. Nu är det första gången jag själv tillagar det så vi får se hur det blir. Jag har gnidit in skinnet med citron, saltat och vitpepprat, pressat ut citron och lagt smör och dill inuti fisken. Till det ska vi ha potatis och smält smör.

Vecka 3 : Pass 2

Andra passet för veckan avklarat:

LÅNGPASS

15-16 kilometer. Lugnt inledningsvis, känns kroppen bra kan du öka efterhand. Dock ingen snabbdistans, god känsla hela vägen.

Igår kväll på jobbet började jag känna mig hängig, ni vet sådär som man kan göra precis innan en förkylning bryter ut. Jag fick nästan panik då jag blev frisk så sent som i söndags från förra förkylningen och faktiskt också förbannad. Skulle jag bli sjuk nu igen så skulle det sabba allt (i min värld är det så).

Så imorse när jag vaknade kände jag efter och var till min stora lycka inte förkyld alls så jag gav mig ut på det planerade långpasset. Sjukt ruggigt väder, 2,5 plusgrader och inte en solstråle så långt ögat kunde nå. Och lite duggregn på det. Men jag sprang på i ett väldigt lugnt tempo, lät kroppen bestämma helt och tittade inte ens på klockan. Tog en sväng runt byn (fick kramas med Fnulan en snabbis) och sen blev det mest skogslöpning för att förbereda mig lite inför lördag.

När jag kom hem stannade jag klockan på 17 kilometer och det hade tagit mig en timme och 48 minuter, lågintensivt med ett snittempo på 6,24 min/km. Det blev visst en kilometer längre än programmet sa men jag hade för mig att rundan jag sprang skulle vara 16 kilometer, my mistake.

Gött med ett ordentligt långpass iallafall och nu blir det två vilodagar innan det är dags för Åhus Trailrun på lördag!