Det är lustigt hur man kan ignorera sjukt jobbiga saker på två år. Minnet jag hade av Mora trail var den tre kilometer långa uppförsbacken i början av loppet och sen ”Väggen” efter sex kilometer.
Men det var ju sjuuuuukt många backar! Och jag hade förträngt hur teknisk banan är.. kanske tur det? De hade gjort om bansträckningen så det var ännu fler backar i slutet istället för typ fyra kilometer flack bana vilket gjorde att det drog ut på tiden.
Och värmen, värmen! Mitt huvud kokade när jag sprang i direkt sol och man undrar ju varför man utsätter sig för sånt här, och betalar pengar för det.
Halsen var lite sämre än igår men jag bestämde mig för att starta ändå. Kände av halsen hela loppet men kroppen kändes ändå helt okej. Jag hade bestämt mig för att gå ut försiktigt och gick i de tuffaste backarna vilket var smart då det var tufft nog som det var. Drack ordentligt i vätskekontrollerna och stressade inte.
Pappa och Sussie sprang åtta kilometer och startade innan mig och kom i mål innan mig och det var skönt med lite pepp sista biten. Vi körde inom Mora på väg hem och köpte pizza och när vi kom till Kättbo gick vi ner till sjön och badade bort all ingrodd svett. Jag fick en härlig blåsa på ens stortån då en strumpa skavde under loppet och skav från sömmet av linnet på insidan av höger arm.
Vi satt nere vid sjön och njöt och drack Xante och firade en väl genomförd prestation och sen låg jag i en solstol uppe vid huset och låste tills det var dags att äta.
Jag känner mig nöjd med dagen, sprang på 1.58 vilket inte är någon kanontid men i den terrängen och värmen är jag glad att jag kom i mål överhuvudtaget.
Life of Siljesvärd 
Grymt kämpat!!
Värmen ja, uscha…. 😮
GillaGilla