Trailkärlek

Två vilodagar gav jag mig själv efter Mora Trailrun. Första dagen hade jag mest träningsvärk i skuldrorna och igår var det anklarna som var trötta, men idag kändes kroppen fit for fight igen och jag längtade ut i skogen.

Efter att ha ätit frukost i solen på trappan så bytte jag om och när jag var redo att ge mig ut hade det börjar regna. Lite besviken blev jag då jag sett fram emot en solig löptur. Men struntsamma, bara att ge sig av ändå.

Jag tog bilen bort till Sågen och parkerade där för att sen springa lite olika slingor i skogen. Valde gula slingan på fem kilometer först. Kuperat och otroligt vackert med höga träd och blåbärsris. Tyvärr gjorde regnet det halt på stenar och rötter så jag kunde inte få upp någon riktig fart men jag skuttade fram bäst det gick.

När jag kommit runt gula slingan så fortsatte jag på den blå – Kapellrundan. Den går, uppenbarligen, förbi kapellet och jag stannade till och tittade ut över byn. Så himla fint och tänk att det snart är ett år sen jag och Kalle vigdes precis där uppe.

Jag fortsatte ut i skogen och vek av från Kapellrundan och till Hälsospåret och sprang det tillbaka till bilen. Rundan slutade på nio kilometer och även om benen känts trötta första biten så släppte det och det kändes som att jag skulle kunna fortsätta att springa hur länge som helst. Helt klart en lyckad runda.

Shopping i Mora

Idag behövdes kyl och skafferi fyllas på så vi åkte in till Mora. Först en tur på gågatan där jag köpte lite kläder till barnen på rean och så åt vi lunch på Café Söder, ett nyöppnat café som mima föräldrars granne och hennes mamma driver. Jättefint och god mat. Allt på menyn kan man få glutenfritt och vegetariskt och de har även raw food-fika. Definitivt värt ett besök om ni är i Mora!

Sen blev det mathandling på Ica Maxi och vi lyckades pricka in dagen med seniorrabatt. Lovely. Jag köpte på mig lite sockerfri choklad och glass, dadlar och kokosolja för att kunna baka och fortsätta leva sockerfritt. Jag har inga problem med det men det är trist att inte kunna baka sockerfri fika till exempel när de andra fikar.

Regnet har öst ner emellanåt idag men det är en jättefin kväll. Synd att det är så knottigt att det inte går att vara ute.

Dagen efter

Gissa vart jsg hade mest träningsvärk när jag vaknade imorse? I skuldrorna! Inte alls i låren eller vaderna konstigt nog. Men när jag blir jättetrött i benen så tar jag i väldigt mycket med överkroppen när jag springer uppför och det blev ju en hel del av den varan igår. Annars känns kroppen bra, trött i anklarna men suget efter att springa finns där. Så fort man glömmer..

Idag har vi haft sol och hyfsat varmt. Barnen har badat, spelat spel och åkt båt och vi åkte till Siljansfors för att gå Trollstigen. Efteråt köpte vi glass och de hade en sockerfri glass, sjukt otippat! God var den och jag hoppas på att hitta den på fler ställen.

Mora Trailrun 2016

Så då var det över, Mora Trailrun som jag anmälde mig till för en vecka sen. Tur jag inte visste då exakt hur jobbigt det skulle bli..

Vi körde från Kättbo tjugo över nio i förmiddags och var i Läde utanför Mora vid tio. Sussie efteranmälde sig och sen hängde vi runt lite och kollade in folk. I bilen på väg till Läde kollade jag startlistan och såg att Health by Helena-Helena som jag följt i många år skulle starta i samma klass som mig. Jonas Buud startade i 30-kilometersklassen och han är ju också grym.

Starten gick klockan 11 och loppet började med nätta tre kilometer uppåt. Jag hängde med i en klunga som ömsom sprang och ömsom gick uppför. Tuff start minst sagt och värmen började också stiga men när vi äntligen kom upp på berget möttes vi av en fantastisk utsikt. Naturen var otroligt vacker och verkligen något extra. En fin skylt mötte oss också och den var spot on.

Följande kilometrar kände jag mig riktigt stark och jag fick in ett bra flow på den kuperade stigen. Det gick nerför men inte för brant och jag kunde få upp farten lite. Vid första vätskekontrollen drack jag vatten och energidryck och satte iväg snabbt och drog ifrån klungan jag sprungit med. Vid 6,5 kilometrar satt det ett gäng och hejade och jublade när vi kom. När jag tittade åt höger fattade jag varför för där var en vägg vi skulle uppför. På riktigt, en vägg. Bara att börja klättra. Jag fick mjölksyra men tog mig upp och hängde med två tjejer från Team Nordic Trail som var perfekta harar. Vi knatade på och det var så backigt och så varmt och mitt huvud kokade. Vid sidan av stigen vi sprang på stupade det många meter rakt ner och jag fick lite svindel, livrädd för att snubbla och trilla ner. Vid 10 kilometer kände jag att orken helt började ta slut. Det var sjukt jobbigt att springa nerför också då mina lår knappt orkade hålla emot.

De sista fem kilometrarna var ren och skär kamp. Jag började frysa trots värmen och det är ett tydligt tecken på att kroppen börjar ta slut. Pappa stod och väntade när vi kom upp på en grusväg och då var det 3-4 kilometer kvar. Sjukt jobbig kilometrar. Lite grusväg och sen ett par kilometer asfalt innan sista biten i skogen igen.

Åh vad jag fick kämpa mig fram. Helt hemskt och jag trodde målet aldrig skulle komma. Tillslut vek jag in till backen där allt började och tog mina sista krafter för en spurt som ärligt talat inte gick speciellt snabbt. Speakern ropade ut killen som sprang i mål innan mig men hann inte ropa ut mitt namn utan ropade istället upp killen som kom bakom mig. Det gjorde mig lite sur, det är fantastiskt att få höra någon ropa ut ens namn på upploppet. Killen framför mig vann en startplats till Sälen Fjällmaraton och han var bara sekunder framför mig. I och för sig hade jag nog kastat tillbaka lappen om jag fått någon, var inte sugen på att springa en endaste meter till i hela mitt liv.

1.46 stannade min klocka på och jag är riktigt nöjd med att ha sprungit 15 kilometer i den tuffa terrängen på den tiden. Jag drack massor av vatten och köpte en dricka och sen gick jag och pappa för att vänta in Sussie. Jonas Buud som sprang två varv på 15-kilometersbanan kom in kanske 20 minuter efter mig, helt sjukt. När jag på upploppet mätte dem som skulle fortsätta springa både ett och två varv till ville jag typ gråta för deras skull.

När jag väntade på Sussie fick jag syn på Helena och tog mod till mig och gick fram. Sjukt trevlig tjej och vi pratade en stund. Lite starstruck blev jag men hon är en helt otrolig människa, ni som följer hennes blogg vet.

Och strax därefter kom Sussie, så härligt att få heja henne i mål! Vi åt lite salta chips och kom fram till att vi haft ungefär samma känslor loppet igenom. En promenad till bilen blev det där vi mötte grymma 30- och 45-kilometerslöpare, stor respekt till dem.

All and all, ett roligt lopp men väldigt tufft. Fantastisk natur och jag rekommenderar er som tycker om utmaningar och att springa lite längre att springa nästa år. Det känns som väldigt bra träning inför Sälen Fjällmaraton och jag känner mig ett steg närmare nu.

Sol, bad & ösregn

Vi startade dagen med att packa ner frukost och gå ner till sjön för att njuta av den där. Det var lite molnigt men det svepte snart förbi och det blev soligt och varmt. Barnen badade som galningar och även jag tog ett dopp. Dixon badade massor och lyckades även trilla i från bryggan.

Efter några timmar kom det riktigt mörka moln och det började mullra. Vi packade ihop oss och fick hem och sen kom det världens ösregn.

Så vi slappade inne, byggde pärlplattor och jag tänkte lyssna på min bok men både barnen och Dixon fick något spel och kutade runt och väsnades. När regnet dragit förbi kom solen igen och jag och Leon tog med Dixon och gick en skogspromenad. Nu väntar vi på att Sussie och Adele ska komma och sen ska vi grilla.

Mental note

Jag blev lite trött på Nemos tjurande som han har väldigt nära till för tillfället. Sa i min frustration:

– Ni behöver inte bete er som assholes.

Leon undrade vad det betydde och jag försökte prata bort det men Nemo tittade sammanbitet på mig.

– Tror du inte att jag vet vad assholes betyder..?

Mental note: Min snart 7-åring är lite för bra på engelska.

Fredagen

Vilken dag vi haft, härligt väder bortsett från en liten skur på eftermiddagen. Vi drog in till Mora på marknad på förmiddagen, barnen åkte ett par karuseller och vi åt langos och jag köpte te. Ingen höjdarmarknad direkt men kul att åka dit, många år sen jag var där.

När vi kom hem kom det lite regn och då passade jag på att gå upp och vila med Dixon en stund och så lyssnade jag på senaste boken. Somnade till lite men vaknade av ljud utifrån och solen sken igen så alla var ute. Efter kvällsmaten gick vi ner till sjön så barnen fick bada och sen åt vi jordgubbar. Jag har precis sett ett par avsnitt av Suits men ska lägga mig nu, imorgon väntar mer sol och bad.

Runners High

Jag startade dagen med att sticka ut i skogen och springa, och vilken springtur det blev! Helt underbar och det var roligt och lustfyllt. Det var länge sen jag kände sån njutning när jag sprang.

Jag sprang i skogen och det är rätt så kuperat och då är det inte själva löpningen jag fokuserar på utan på vart jag sätter fötterna. Jag glömmer att det är jobbigt att springa och fokuserar fullt ut på underlaget. Det är roligt och utmanande och härligt att få vara ute i den vackra naturen.

Det blev en femkilometersslinga idag, jag hade gärna sprungit längre men nu ska benen få vila tills på söndag.

Framme

Resan idag gick bra, vi körde halv åtta och kom fram strax efter fem. Ett par promenadstopp med Dixon och många lastbilar gjorde att det tog tid. För att inte tala om gubbfan på macken utanför Filipstad. Han hade parkerat så hans bil tog upp TVÅ tankstationer och tankade gjorde han då inte utan han stod lite längre bort och snackade skit ett bra jävla tag. Så irriterande.

Och irriterad är jag på Dixon. Ångrar att jag tog med honom. Mina föräldrars hundar avskyr honom men han kan inte låta dem vara, måste efter dem heeeela tiden. Går vi promenad tillsammans yrar han runt och drar som fan och far åt alla håll i plötsliga ryck så han nästan sliter av mig handen. Vanligtvis går han bra i koppel. Och pricken över i var när han klev upp i min säng och PISSADE I DEN. Alltså vad fan.. Han är som en bulldozer och lyssnar inte på något jag säger. Otroligt uppstressade att han är så här, avkopplande semester kan jag ju glömma.

Och Leon har varit som Dixon, lite uppkäftig och trotsig och man måste bli riktigt arg innan han lyssnar. Jag hoppas det är de många timmarna i bilen som gjort både Dixon och Leon (till små as vill jag skriva) ovanligt störiga.

Annars är det härligt att vara här såklart, vi hade en sjukt fin kväll och satt ute på trappan tills solen gick ner.

Semesterhjärna

Det känns som att min blogghjärna har gått på semester sen ett tag tillbaka. Får inte till några vettiga inlägg eller flow i skrivandet. Men så får det vara. Jag har fixat och donat hela dagen och fått allt på minskats gjort, till och med gräsklippningen. Det blev uppehåll på eftermiddagen och ikväll har solen kommit fram. Jag och barnen har spelat kula och kort som ett avbrott från alla måsten.

Ett avsnitt av Suits fick avrunda kvällen och nu är det dags att sova. Lång resa imorgon och eftersom det bara är jag och barnen som åker så kör jag hela vägen själv. Har laddat hem en till bok som jag ser fram emot att lyssna på, Jakten på kapten klänning.