Som ni säkert sett så är Dixon kvar hos oss. Det körde ihop sig med han som skulle ta hand om honom tyvärr, några andra har ringt men inget mer än så. En man från Stockholmstrakten som verkligen skulle varit PERFEKT hörde av sig men han hade ett halvår kvar till pension och kunde inte ha hund innan dess och lyckades inte lösa hjälp. Just nu känner jag att jag släppt det hela litegrann, och det går hyfsat bra just nu med Dixon och barnen. Han är lite mer avslappnad just nu men så har det varit i perioder innan.
Så jäkla typiskt också att Dixon blivit så duktig och gör sånt som jag ALDRIG trodde skulle gå. Ni som följer mig på Instagram såg kanske igår att Dixon satt alldeles bredvid hönorna som var lösa ute utan att göra något. Helt otroligt. Jag gick runt och fixade lite och de sprätte runt honom och han gjorde nada.
Så, tillbaka på ruta ett och hoppet försvinner mer och mer..
















































