Dagen efter

TUSEN TACK för alla gratulationer och kommentarer! Så många som skrivit positiva saker och jag suger åt mig allt. Jag är så jäkla glad för att det gick så bra igår, att jag tränade inför ett specifikt mål och klarade det. Så coolt!

Idag var kroppen stel och höften ömmar lite men annars känns det jättebra. Inte ont i fötterna eller knäna, inte ens hälen gör sig påmind mer än innan. Fantastiskt! Det känns som att jag är i bra fysisk form nu och att kroppen är tålig och stark.

Klockan ringde tidigt imorse igen då tåget gick från Stockholms Central 9.29. På grund av bussförsening var jag jätterädd för att missa tåget men kom till perrongen med hela fyra minuter till godo. Tack vare min bror som var snäll och följde med sin lantis-syster, hade tagit betydligt längre tid annars.

I Norrköping klev det på en kille som hade sin plats bredvid Leon och det visade sig vara en helt fantastisk människa. Leon började prata med honom och han hakade på direkt och de klickade verkligen. Killen skulle bli pappa för första gången i sommar och tyckte det var toppen att få umgås med Leon, och det var ju tur för Leon fick honom att pyssla, rita och skriva från en bit efter Norrköping ända till vi steg av i Lund. Vi småpratade mellan varven och när vi klev av sa jag att han kommer att bli en jättebra pappa.

Ikväll har jag varit dödstrött och ska snart lägga mig. Min hals har börjat klia och jag blir säkert förkyld nu. Kroppen har ansträngt sig ordentligt och jag frös väldigt mycket och länge i lördags och idag frös jag hela tågresan hem, hatar kalla tåg.

Det fina armbandet från Edblad som vi fick istället för medalj. Det ska jag bära med stolthet.