Pannbenet

Ibland får pannbenet jobba hårt redan innan man kommit utanför dörren. Suget efter att springa ör verkligen noll, kroppen känns som en säck potatis och huvudet är tomt av trötthet. Jag har spenderat natten på jobbet och då är jag alltid trött dagen efter, sömnen blir väl inte som hemma. På väg hem började jag redan överlägga med mig själv om jag verkligen verkligen var tvungen att springa idag. Oj oj oj vad jag kan dividera med mig själv.. När jag kom hem satte jag mig i soffan och fortsatte min inre dialog, springa eller inte springa. Tillslut tog jag mig iallafall i kragen och gav mig ut, en kravlös runda i skogen och även om jag var trött lyckades jag pressa ur mig sju kilometer iallafall. Nu känns det såklart riktigt gött och jag är glad att jag tog mig ut.

10 kilometer

Två dagar vilade jag efter Toughest så igår var det dags för kroppen att ge sig ut i spåret igen. Och visst kändes det, framförallt låren var trötta fortfarande och det tog nästan sju kilometer innan kroppen kändes mjuk och jag började känna mig stark i löpningen. En tur i skogen utan tidspress och med Hannah & Amanda i öronen blev det. Det var varmt och fuktigt ute och efter en stund började det regna men det gjorde inget. Regnet var varmt och skönt, inte så där ruggigt och irriterande, och fick allting att dofta så där extra mycket ni vet. Då blir jag så lycklig över att vistas ute i skogen och naturen, när jag för uppleva att årstiderna förändras, se träden bli gröna och blommorna slå ut. Hade jag inte sprungit hade jag missat väldigt mycket av det. 10 kilometer blev det idag iallafall och det kändes riktigt gött. Tyvärr fick jag riktigt ont i höger höft fram på eftermiddagen och det är väl för att jag gjorde en massa konstiga rörelser i lördags som kroppen inte var van vid. Jag blir ju lätt stel i höfterna när jag springer långt och det är ju bara att inse att jag måste börja köra styrka, smidighet och stretch. Kanske jag ska byta ut ett löppass i veckan mot ett styrke- eller yogapass? Den här veckan passar det ju bra att börja i så fall eftersom jag är hemma med barnen till 15 då Kalle kommer hem och byter av mig så jag kan åka och jobba. VAB när den är som smidigast. Problemet är lite, vart ska jag börja? Vilka övningar är bäst för mig?

Tävlingsvecka

Den här veckan blir det mindre träning då det är tävlingsvecka. Årets första lopp är på lördag, Toughest, en åtta kilometer lång hinderbana. Jag sprang det första gången förra året och var totalt livrädd innan men det visade sig vara något av det roligaste jag gjort. Jag teamar upp med Ninni precis som förra året och två från hennes jobb. Det ska bli riktigt riktigt roligt och i år är jag inte nervös för att jag är livrädd utan för att det är så spännande. Någon som läser som ska springa? Vi startar klockan 13.40 och det vore kul att träffa och heja på bekanta ansikten.

Jag startade min träningsvecka med åtta kilometer distans. Tänkte springa mot Humlamaden och sen vända men vek in på någon skogsväg och sen en till och helt plötsligt var jag i skogen som vi bor bredvid! Då klickade det till i mitt värdelösa lokalsinne och jag fattade hur vägarna gick. Så jäkla smart.. Så nu har jag en ny runda jag kan springa, hur bra som helst!

Förresten! På torsdags hände det grejer, då lanserar jag och Ninni vårt projekt som vi jobbat med ett tag, då måste ni vara på hugget.

Fartlek i nya shorts

Dags för spring igen idag och solen strålade så det var bara att dra på sig shorts och t-shirt. Fartlek var längesen så det bestämde jag mig för. När jag värmde upp var benen sååå trötta och sååå sega! Att orka öka farten och springa rätt så mycket fortare kändes ju skrattretande men delbar bara att köra. Upplägget var att efter uppvärmningen springa varannan låt i 4.30-5.00-tempo och och varannan låt i 6.00-6.30-tempo och det gick väldigt bra trots den enormt sega starten. Riktigt svettigt var det att kuta på i stekande sol och när jag kom hem och pustade ut på bänken på framsidan såg det så här snyggt ut:

8,5 kilometer slutade dagens tur på och efteråt kändes det i hela kroppen att det var ett riktigt kvalitetspass. Jag provsprang ett par nya shorts också. Ett par från HM som jag tror kostade 179 kronor om jag inte minns helt fel. De funkade bra tyckte jag, satt där de skulle, inget som störde när jag sprang men om jag sprang och visade rumpan låter jag vara osagt. Mycket möjligt men det bjuder jag på.

Bebissug…?

En ledig måndag efter att ha jobbat sen i torsdags med två 11-timmarspass i helgen är underbart! Jag är så glad för mitt jobb men det kan vara väldigt krävande, speciellt närhet blir som igår när mindre roliga saker händer, kollegor blir skadade, det ryms och allt är snurrigt. Igår kväll kunde jag knappt prata med Kalle. Ville bara fly in i Ipaden och en bok och slippa tänka. Men jag trivs otroligt bra och det är väldigt mycket mina kollegors förtjänst, de är skitbra och vi har väldigt roligt ihop.

Jag brukar ju ha barnen lediga när jag jobbat helg då vi inte setts så mycket men idag skulle Nemo hälsa på sin nya skola och det fick ju såklart inte missas. Han tyckte det var jättekul, fick träffa sina nya fröknar, leka på gården och se sitt klassrum och träffa de nya klasskompisarna.

Jag passade på att köra veckans långpass och sprang en ny väg idag. Jag sprang ut mot Harlösa men istället för att fortsätta dit svängde jag av mot Hällestad och det var en riktigt trevlig väg att springa. Jag vände efter 8 kilometer men någon gång ska jag fortsätta springa och se om det kan bli någon bra längre runda eller om jag får ha hämtning någonstans. 16 kilometer blev det idag, med strålande sol och klarblå himmel.

En snabb dusch och inköp av fika och sen bar det av till Häckeberga för att träffa Mirijams lilla Juno, 11 dagar gammal. Alltså, jag blir ju lite förundrad över hur små bebisar är! Har helt glömt det fast det inte var så länge sen jag själv hade en bebis. Juno var då go och jag fick hålla henne och mata henne och jo.. Lite sugen blir man ju. Men samtidigt vet jag inte om jag vill ”stoppa livet” igen? Avbrott i löpningen för att sen bygga upp det igen, föräldrapeng (det är roligare med en lön..), blöjor , lära att mata, någon som kräver ens uppmärksamhet NU och är totalt osjälvständig.. Både underbart och jobbigt.

Stretcha…?

Eftersom jag jobbar hela helgen fick veckans sista löppass avverkas idag. En galet stel kropp som inte riktigt blev så där mjuk trots att jag blev varm. Jag borde verkligen stretcha och göra yoga för nu springer jag bara och jag märker hur stel kroppen börjar bli. Jag var på idrottsmassage en gång och fick höra att löpare ofta bli stela eftersom att musklerna anpassas efter att man springer. Och det börjar märkas tydligt hos mig, musklerna på baksidan av låren är alltid stela och ofta kan jag knappt böja mig. Varför kör jag inte yoga eller stretch då? Ja säg det. Jag älskar att springa, det är det som är kul visst kunde jag stretcha efter men när jag är klar så är jag klar, orka stretcha? Och ett styrke- eller yogapass borde jag ju kunna klämma in? Jovisst men jag vill faktiskt göra lite annat än att träna.. Men den som lever får se, kanske jag börjar och blir frälst en dag.

Dagens pass landade iallafall på 10 kilometer och veckan summeras till 42 kilometer.

Hur stel?

Min kropp är så sinnessjukt stel och öm! Den är verkligen inte van vid några som helst styrkeövningar så gårdagens stensättande visste vart det tog. En löptur på det idag och nu är jag som den där pigga 90-åringen igen..

Men löpturen idag, loved it! Efter tisdagens skitrunda och dagens stelhet så trodde jag att jag skulle vara helt orkeslös men det var jag ikke! Värmde upp nästan fyra kilometer för att mjuka upp kroppen och sen körde jag backintervaller för första gången på…. sjukt länge. Jag letade upp en backe på 150 meter och sen var det bara att köra, upp så fort jag bara kunde och ner gång och jogg. 10 gånger for jag upp och ner för backen och med en nerjogg landade rundan på 8,5 kilometer. Och det kändes som en riktig kvalitetsrunda och hur bra som helst, älskar den känslan.

Jag börjar få dålig fantasi när det kommer till #runfies, någon som har tips på en blogg eller Instagram med snygga springbilder?