Backintervaller

Idag tog det oss 8,5 minut att ta oss till skolan, barnen cyklade och jag sprang med Dixon. Jäklar vilken fart han hade, han klarar inte av när baren cyklar före, han måste vara först.

När barnen var lämnade sprang vi vidare ut i skogen och till mördarbacken som skulle få sig en omgång. Eller, det var ju mest jag som fick en omgång faktiskt, jäklar vad den suger musten ur låren!

Jag har skön träningsvärk från gårdagens styrketräning och imorgon lär det ju kännas i låren. Åtta gånger upp och ner, backen är cirka 80 meter lång, ganska brant och full med stenar och rötter. Och Dixon som avskyr att springa backintervaller släppte jag lös så han kunde få göra sitt. Och vad gjorde han? Sprang med mig upp och ner såklart. Jag tror allt handlar om att han vill få välja själv, han är en riktig DumDum.

Efter sju kilometer var vi hemma igen och jag har inte sett till Dixon sen dess, han däckade direkt.