Nell

När jag fyllde 25 fick jag en sköldpadda i födelsedagspresent av Kalle. Eller hur, vilken present va? Kalle var världens reptilnörd på den tiden och vår lägenhet var FULL av terrarium med ormar, spindlar och ödlor. Och så Nell då. Hon var jätteliten när vi köpte henne och bara åtta månader gammal. Hon bodde i ett terrarium och hade det bra. När vi flyttade till huset tre år senare hade Nell blivit så pass stor att hon fick bo i en låda med låga kanter istället men det tog inte lång tid förrän hon var för stor för lådan plus att den var väldigt svårplacerad. Så en dag satte jag Nell på golvet bara och så fick hon gå omkring i huset och så har det fortsatt. Hon vandrar runt och på våren/försommaren flyttar hon ut till kaninerna och bor där tills i september och då flyttar hon in igen. Hon är därför nyinflyttad för säsongen nu och det tar alltid lite tid att vänja sig vid hennes ljud. Hon liksom hasar fram och det låter lite läskigt när det är knäpptyst och man är ensam hemma. I perioder lägger och sig och sover nånstans men sen kommer hon fram och vandrar runt och vill ha mat och då får hon grönsaker och frukt. Annars så äter hon sitt eget bajs och kattmat och dricker även vatten ur Tjabos skål. Jag tycker att fler borde ha hussköldpaddor faktiskt, väldigt trevliga djur och så har de så gulliga fötter.