Det känns som all otur är på väg att vända. Dixon hälsade på sitt nya hem igår och det gick bra, imorgon ska jag dit igen. Det MÅSTE gå bra!
Och så har vi träffat vår nya ”nanny” idag. Nu när jag bytt jobb så är jag borta en till två nätter i veckan och då behöver vi hjälp att lämna barnen på morgnarna eftersom Kalle börjar så tidigt. Vi behöver även hjälp att hämta barnen ibland när det är tennis eftersom Kalle inte hinner hem tills dess.
Vi lyckades få tag i en kvinna som är pensionär och bor vid skolan. Hon har jobbat som lärare och barnen tyckte genast bra om henne. På fredag följer hon med och hämtar barnen så hon ser vart de hänger kläder och så vidare. Det känns riktigt bra och det har varit en liten stress att få ihop allt.
Jag har sprungit idag också! Fick ju ännu en veckas uppehåll i träningen eftersom förkylningen slog till med full kraft igen. Men idag blev det ett längre pass på 12 kilometer. Tog det lugnt och lyssnade på P3 Dokumentär och Häktesmordet, så himla tragisk och onödig historia.
