31 augusti

Idag är det min älskade farmors födelsedag. En tung dag eftersom det även är ett år sen som jag träffade henne för sista gången. Hon skulle ha fyllt 82 idag och hon borde ha fått fylla 82 också. 87 år ville hon bli, sen kunde det räcka. Men det fick hon inte, så fruktansvärt orättvist.

Sista dagen vi träffades så var hon så trött. Hon orkade inte prata utan låg i sängen och jag höll hennes hand. Jag hade bakat till henne (som alltid då hon älskade mina bakverk) men hon åt nog aldrig de muffinsen. Jag skulle jobba samma kväll så jag var tvungen att åka. Jag ville säga så mycket men jag kunde inte för jag bara grät men jag hoppas att hon vet att jag var där. Jag gav henne en puss på kinden och den var varm..

Jag skulle åka och hälsa på henne på torsdagen igen men hann inte det för dagen efter min födelsedag, på onsdagen, somnade hon in. Jag åkte inte dit och tittade på henne och jag har ställt mig frågan så många gånger under året om det var rätt eller fel. När jag blir riktigt riktigt ledsen så kan jag inte fatta beslut. Jag blir helt handfallen och vet varken ut eller in men jag tog beslutet att inte åka eftersom jag ville att mitt sista minne av henne skulle vara varmt och levande.

Min fina farmor, världens bästa person. Hon har alltid varit så otroligt speciell för mig och jag saknar henne så himla mycket.