Bikiniångest

Jag är så jävla trött på att ha bikiniångest. Och jag är så trött på att det är samhället som präntat in den i skallen på mig. Men jag jobbar på det och blir bättre och bättre. Jag vill sluta bry mig och känna att jag duger som jag är.

Min kollega Mimmi som såg mig i bikini vid Vomb sa att jag borde gå i bikini hemma i trädgården eftersom jag har så tydligt bruna ben och armar och vit kropp. Min första tanke var NEJ, det kan jag ju inte göra. Jag är otroligt obekväm med att gå runt i bikini, även om jag är helt själv. Och ännu värre med andra såklart. Just nu är väl tankarna och känslan att ANDRA tänker att jag borde se mer vältränad ut och jag vet att det är helt knäppt. Kanske folk tänker det men då är väl det deras problem.

Men så i lördags så gjorde jag det. Det var stekhett ute så jag bytte om till bikini och satte upp pool och byggde hönshus. Kände mig ganska bekväm också faktiskt, försökte inte att tänka på det.

Jag har haft samma bikini i tre år nu och tänkte både förra året och i år att jag skulle vilja ha en ny och i veckan så kollade jag faktiskt lite bikinis. Provade en på Lindex som var fin men blev nedslagen direkt. Jag tyckte jag såg fruktansvärd ut i provrumsspegeln, tog av bikinin och bestämde mig för att ha samma i år igen. Jag vill ha en lite bredare och ”rak” underdel som inte går som en glad mun under magen. Tycker det passar mig bäst och är snyggast men att det är svårt att hitta. Nu gjorde jag ju det men nej, verkligheten kom ikapp. Avskyr de jäkla hjärnspökena. Jag får försöka mota bort dem igen och ha den bikinin jag har och inte närma mig ett provrum igen.

image
Bild från förra sommaren. Då skrev jag också ett bikiniångestinlägg, läs det HÄR.

12 reaktioner till “Bikiniångest

  1. Tycker du ser stark och snygg ut! Man kan se att du tränar och lever ett aktivt liv. Bilden är dessutom tagen förra sommaren så nu är allt det ”braiga” upphöjt i 12 månader av spring o nyttig mat! 😄 Be proud mama!

    Gilla

  2. Du är jättefin i bikini. Jag förstår vad du menar efter två graviditeter är inte kroppen som den en gång var även om man tränar. Själv har jag haft en lite för lång paus med tränandet så vi får se om det blir bikini eller så struntar jag i vad folk tänker och har det i alla fall. Har de inget annat att bry sig om är det synd om dem.

    Gilla

  3. Du är skitfin!😍👏🏼 Men jag vet precis hur de är med dom där hjärnspökena.. Hemska är dom..
    Köpte en ny bikini på Kappahl! Bra pris och perfekt passform!
    Du är såååå snygg!😘

    Gilla

  4. Jag tycker du är jätte fin Linnea! Jag tror jag har sagt det förr, men säger det isåfall igen.
    Alla kvinnor son går raka i ryggen och inte rädda för att visa upp sin kropp- lyser av en vacker utstrålning. Det spelar inte så stor roll om det dallrar- om det inte ser ut att besvära henne så tänker jag faktiskt inte så mycket på det. Oavsett storlek.
    Det är dom som gömmer sig- går lite skamset med handen för magen och ser allmänt besvärade ut, det är dom som man isåfall skulle titta lite extra på. Missförstå mig rätt.
    Men man tänker: ”varför ser hon så skamsen ut, skäms hon för sin kropp, vad skäms hon för”.
    Summan av det hela är att bara acceptera hur man ser ut, en kropp är trots allt bara en kropp, och man har ETT liv, och det ska väl vara själva fan om man ska gå miste om glädje i livet för att man inte vill se tjock ut!

    Vi är alla vackra varelser på alla olika sätt!
    Du har tex ett par riktigt vackra spiror- fokusera på dom och strosa stolt på stranden med vetskapen om att många skulle tänka ”wow- såna ben skulle jag oxå vilja ha”

    Okej- där gick jag igång lite😁

    Gilla

    1. Åh tack vad fint skrivet. Och så klok du är. Jag jobbar verkligen på osäkerheten och ska sträcka på mig och hålla huvudet högt! Tack för att du hjälper mig en bit på väg.

      Gilla

Lämna en kommentar