Imorse när jag vaknade hade jag lite ont i halsen. Hade inte ont i halsen igår kväll och blev irriterad över att det sabbade ännu en dag för spring. Men efter ett par timmar försvann halsontet så jag gav mig ut ändå.
Vid det laget hade jag hunnit bli sjukt opepp på att ge mig ut. Det är som att jag måste ut och springa det första jag gör för annars tappar jag motivationen. Jag tycker det är så härligt att springa på kvällen men tycker det är mentalt jobbigt att ha det framför mig. Konstigt.. Det har väl blivit så då jag jobbar kvällar och tränar framför allt på förmiddagar.
Idag är det inte alls så fint väder, mulet, lite ruggigt och 17-18 grader och det var perfekt att springa i. Kroppen svarar på ett helt annat sätt och det var så skönt att springa. Mestadels skog men kanske tre kilometer asfalt och rundan slutade på åtta kilometer.
Life of Siljesvärd 
Är som du, fast tvärtom. Nu när jag sprang halv 6 på morgonen för någon vecka sedan, hade jag typ ångest kvällen innan….
Bara tanken på att jag var tvungen att ge mig ut innan jag gjorde ngt annat var jobbigt. Älskar att springa direkt efter jobbet. Men då vill jag däremot INTE landa hemma emellan. 🙂
GillaGilla