Idag fick jag ett riktigt sug efter backintervaller i skogen och när kroppen vill springa backintervaller, ja då springer man backintervaller.
Men benen var lika tunga som den senaste en och en halv veckan, de känns helt slut efter typ en kilometer och det är så trist att springa när det känns tungt och är en kamp prick hela tiden. Men jag kämpar på och hoppas att jag kommer igenom det snart.
Jag värmde upp ungefär 3,5 kilometer och sen tog jag mig an jobbigaste backen i skogen. Brant, lång och med massor av rötter. Åtta gånger upp och ner sprang jag och de sista gångerna upp använde jag nog överkroppen lika mycket som underkroppen för att komma framåt. Så himla jobbigt men så himla värt det.

Bra jobbat 🙂
GillaGilla