När släpper det..?

Idag var det dags för en springtur igen. Efter halvmaran och dunderförkylningen efteråt så lät jag kroppen bestämma helt förra veckan när det kom till träning. Sprang korta, lugna pass och sprang bara när jag verkligen ville.

Tänkte att den här veckan borde det kanske gå att trappa upp träningen men alltså, segare ben får man leta efter! Det är som att kroppen inte återhämtat sig än och det kanske tar längre tid än jag trodde? Så jag ger det några dagar till och känner av läget tror jag, det var ändå en stor ansträngning för kroppen att springa 21 kilometer så pass snabbt.

Idag blev det nio kilometer i strålande sol. Segt som tusan och jag fick kämpa på ordentligt. När jag kom hem rann svetten av mig och det brände i ögonen. Men ändå, nio kilometer, en kilometer längre än jag tänkt från början.