Imorgon…

Imorgon är det dags, farmors begravning. Jag är livrädd för hur hemskt det kommer kännas och jag kommer vara så förtvivlat ledsen. Det är då overkligt, så definitivt. Jag spenderade förmiddagen idag med att baka farmors favoritkaka till fikan imorgon efter begravningen. Det var hennes önskan och det känns viktigt att följa. Hennes sånger hon önskade kommer framföras av en sångerska och jag tror att det kommer vara jättefint men samtidigt så himla sorgligt.

Jag skulle egentligen jobbat natt men min kollega Linda var en ängel och tog min natt och så jobbar jag för henne en annan gång. Det kändes inte bra att jobba till nio imorgon för att sen skynda hem och göra mig iordning och förbereda mig mentalt.

Så nu hoppas jag att jag kan sova. Satt uppe igår och skrev ett brev till farmor och var så ledsen och hade svårt att sova. Brevet ska jag lägga på kistan och det ska få följa med henne. Usch, jag känner att det kommer bli så jobbigt imorgon..