Jag hinner ingenting om dagarna. Eller jo det gör jag väl men jag hinner bara det minutiöst inplanerade. Jag har inte en stund där jag bara kan sätta mig och fundera på vad jag VILL göra just då, allt är hela tiden MÅSTE.

Idag. Lämnade barnen. Leon skulle på konsert i Lund och de skulle åka buss och leka i Stadsparken och han ville så gärna med trots att han hade lite ont i halsen. När jag lämnat barnen åkte jag hem och åt frukost och sen gick jag en promenad med Dixon. När jag kom hem fixade jag ett par grejer med mitt mobils bank-id och swish som fuckat ur och sen stack jag ut och sprang. Efter dusch och mat var det dags att hämta barn. Och sen är det tvätt och disk och matlagning och andra djur som ska ha städat. Jag fattar inte hur all tid kan ätas upp! Jag hinner inte träffa någon, inte göra något som inte är planerat in i minsta minut. Och hela veckan är så, jag vet prick vad jag MÅSTE göra varje dag hela den här veckan för att hinna med allt. Och nej, jag kan inte skita i det för det måste städas, vi måste ha mat, djuren måste ha sin omvårdnad, jag ”måste” springa. Vad ska jag försaka? Leva i ett skitigt hem eller motion som jag mår bra av? Börjar få panik på det här nu…

Iallafall, när jag hämtade Leon var han jättepigg och glad för han hade haft en toppendag men direkt vi kom hem blev han trött och slocknade i soffan och strax därefter kom febern. Stackarn.. Så ynklig hela kvällen, låg i soffan och drack Festis och tittade på Barnkanalen.

Så imorgon blir Leon hemma vilket innebär att jag inte kan springa och det är ett stressmoment i sig och jag har fyra pass att få ihop mellan måndag och fredag då helgen inte kommer att kunna ägnas åt träning. På torsdag börjar jag jobba 12.30, ska göra cellprov klockan 10 och ska även hinna gå med Dixon en lång runda och springa. Hur fan får andra ihop det?? Jag vet att jag kan springa på kvällen imorgon men då jag jobbar många kvällar så är de jag är hemma värdefulla och jag vill gärna vara med familjen. Och jag vet att ni tänker att jag bara kan skita i att springa men det vill jag inte, inte leva i en svinstia heller, eller göra mig av med djuren.

Det är så jäkla pressat just nu och jag behöver väl bara få gnälla av mig lite. Det är ett lyxproblem, jag vet, men ibland blir det lite mycket.

Igår när jag äntligen fick sjunka ner i soffan var jag SÅ trött i kroppen. Jag var igång hela dagen fysiskt och det känns även idag.

Jag började dagen med att spackla ena väggen i barnens rum och när det var klart gick jag och Dixon en lång promenad. Hem för lunch och då överraskades jag av att Juristen ringde! Åh min kära Jurist, vi har inte pratat på så länge och det var härligt att få pratas vid igen. Vi pratade länge och sen var det dags att köra in till byn och köpa mer spackel.

Jag hade sån tur för det spacklet jag ville ha hade det varit kampanj på men det hade glömt ta bort lappen så då var de ju tvugna att ge mig rabatten. Så istället för 229 kronor betalade jag 179 och de slet ner lappen innan jag hunnit ut från butiken.

Och sen var det dags för spring. Jag var INTE sugen då jag ville få klart väggarna men för att få ihop schemat var det bästa dagen för långpass. Så, 14 kilometer avverkades och när jag kom hem var det bara att spackla den andra väggen för att sen laga middag. Och sen ville jag verkligen sätta mig i soffan men då ville Dixon ut på promenad igen så det var bara att pälsa på sig och ge sig ut. Men sen, sen fick jag sjunka ner i soffan med lite nötter och te och kolla på ett par avsnitt av Game of Thrones.