Superwoman

Vissa dagar klarar jag att ha det fullspäckat och andra dagar gör det så att jag nästan bryter ihop. Som i söndags. Då kom jag hem från jobbet och satte genast igång och måla väggarna i matrummet. Skyndade mig för att bli klar, fixade iordning, stack och tränade, åkte hem och lagade mat.. jag var på sjukt dåligt hunör och kände mig superstressad.

Idag kom jag hem från ett 25-timmarspass på jobbet och satte genast igång med att baka semlor. När degen skulle jäsa åkte jag till gymmet och sprang. Sjukt omotiverande att springa långt på ett löpband, efter halva tiden var jag uttråkad men kämpade på. Fick ihop en mil, åkte hem, åt lunch, gjorde bullar av degen duschade när de jäste.

Åkte sen till skolan för hälsosamtal med Leon, åkte hem och lämnade av barnen för att åka till Lund och hämta Link som kastrerats idag. Var hemma vid 16.45 och började laga mat då Nemo skulle vara på scouterna 18.15. Kalle körde honom dit, jag plockade undan i köket, spelade sen spel med Leon och sen gjorde vi iordning semlorna. När Nemo kom hem fikade vi och sen gjorde jag och Nemo läsläxa, pratade lite och sen var det godnatt.

Efter det gjorde jag te, målade naglarna och har sett ett avsnitt av The Killing som jag började se häromdagen.

Så, det var min dag. Och jag har haft ork till allt trots ett långt jobbpass och endast fem timmars sömn. Så konstigt.

3467BAB8-D6D0-4AAA-823A-309F80E46610

C41872B8-E387-4D23-AA20-8DBA916BC73F

E541A22D-423F-495E-8BE8-451694776E09

9D9FB528-20A5-45FA-9597-28D8AD3A7390

Den dolda kvinnomakten

Idag har jag varit på Skarhults slott och utställningen Den dolda kvinnomakten. Jag har länge velat se den och nämnde det för Kalles mamma och då hade hon bokat en guidad visning och jag fick hänga med.

Utställningen visar i rik detalj 20 slottsfruars liv på plats i de salar kvinnorna byggt, verkat och dött i. Kvinnornas liv och strävan spelas upp i närbild. Dessa kvinnor har genom eget mod, handlingskraft och ambition avgjort slottets historia.

Otroligt intressant och lärorikt, så jäkla typiskt att kvinnor som åstadkommit så mycket inte ens omnämns i historieböckerna utan det handlar bara om en massa gubbar. Gå och titta på utställningen om ni har möjlighet, väldigt sevärd.

IMG_3811
IMG_3814
IMG_3815
IMG_3818
IMG_3819
IMG_3820
IMG_3821
IMG_3830

Att inte ge sig

Jag jobbar mycket med mig själv, som ni vet, och det jag jobbar mest med är att stå upp för saker och säga ifrån. Som nu med hantverkaren som skulle göra badrummet.

Senast jag skrev hade han ju mailat och sen klickat mig och jag var fly förbannad. Jag blir ofta det och tänker att nu jävlar, men sen fegar jag ur för att jag känner att jag har fel/är för hård/annan dum orsak.

I måndags skickade jag ett sms till hantverkaren: Eftersom du inte hört av dig trots att jag försökt ringa dig så vill jag att du ska veta att jag tycker ditt beteende är så otroligt fegt och framförallt oprofessionellt. Hur man kan driva företag och göra som du är för mig en gåta. Du har verkligen lämnat oss i sticket och att du kan klaga på en annan hantverkare som gjort detsamma är ju skrattretande. Någon som varit professionell hade varit ärlig och velat ta en diskussion om en eventuell lösning men du valde den fega vägen med ett mail och sen klicka mig i telefonen. Vi sitter i skiten nu tack vare dig, hoppas du tycker det känns bra.

Det tog inte lång stund innan han ringde upp och jag blev först rädd och tvekade om jag skulle svara, men jag svarade. Han lät lite sur och sa att anledningen till att han inte svarat var för att han faktiskt inte jobbade då och att han faktiskt har familj osv osv. Först slog det dåliga samvetet till men det vände snabbt och kände att nu jävlar. Jag sa att om man skickar ett sånt mail får man räknar med att folk ringer och kan man skicka ett jobbmejl klockan 17.38 så kan man svara i telefonen klockan 17.41 (tack för mitt minne som lagrar den mest konstiga information).

Och det verkade gå in hos honom. Men han försökte förklara varför det blivit som det blivit men jag sa att det kan jag inte ta hänsyn till och att det inte är mitt problem och sen sa jag att jag hellre hade sett att vi försökt lösa det, vi är inte omöjliga utan kan vara flexibla i det här. Så vi pratade lite fram och tillbaka och han skulle kolla över lite grejer med en kollega och igår ringde han och sa att vi kör ändå. Alltså den lättnaden.. jag ska få ett kontrakt på det också så han inte kan skita i det igen.

Jag är så stolt över mig själv som inte mesade ur och köpte en massa bullshit utan sa vad jag tyckte och krävde det jag har rätt till. Så vecka 26 kör vi som planerat, kaklet till golvet kom idag och jag drog till Ikea och Bauhaus och beställde i stort sett allt som behövs till badrummet. Håll nu tummarna för att allt flyter på nu.

IMG_1680
Den här duschen har jag inte bara köpt en av utan två!

Kroppspositivitet

Jag försöker att vara kroppspositiv. Genom att inte klanka ner på min kropp inför andra, följa kvinnor på till exempel Instagram som inte följer någon kroppsnorm och att klä mig som jag gillar utan att lägga vikt i hur jag ser ut. Det sistnämnda är svårt och jag lyckas inte alltid men jag jobbar på det.

Nästa steg för mig är att våga visa en bild av mig själv, utan att vinkla och dölja det jag har komplex för eftersom att det hjälper mig att bli mer bekväm i min kropp. Om jag ser en tjej i badkläder/träningskläder som inte ser perfekt ut så tycker jag det är vackert och jag blir glad och känner mig starkare i att inte behöva se ”perfekt” ut.

Jag känner att folk tänker sig att jag ska se mer vältränad ut eftersom jag tränar mycket. Och visst, benen är snygga och muskliga och där har jag inga komplex men när det kommer till överkroppen.. Enligt mig själv har jag för tjocka armar, för stora bröst, valkar på ryggen och en rynkig och slapp mage. Otroligt kritisk inför min egen spegelbild.

Idag tränade jag 10 till 80 reps på uteplatsen och eftersom det var varmt körde jag i endast korta tights och sporttop. Efteråt tog jag en bild och jag velade länge om jag skulle posta den på Instagram men sen bestämde jag mig att det ska jag fan göra. Jag har ju täckt över det mesta av magen men man ser på bilden att jag är rynkig runt naveln, att jag har fett på överkroppen och armarna ser stora ut, MEN inte bara tjocka utan faktiskt starka också.

Och genom att posta den bilden är jag inte ute efter att få snygg-kommentarer utan att andra kan kolla på mig och känna sig stärkta av hur jag ser ut. Jag hoppas det iallafall, jag vill gärna stärka både mig själv och andra.

IMG_1097

IMG_1099

Stella Gibson

Jag har blivit fast i The Fall nu och är inne på andra säsongen. Det är riktigt spännande nu och jag älskar hur sjuk seriemördaren är samtidigt som jag blir förbannad på hur han förtrycker och manipulerar kvinnor. Och mördar dem då.

Men, Stella Gibson är sjukt cool och ger svar på tal och i gårdagens avsnitt levererade hon den bästa repliken någon någonsin sagt i en serie:

IMG_0951

När ska det ta slut?!?

Jag blir så jävla arg, ledsen och förbannad. Varje dag läser jag om kvinnor som trakasserats, våldtagits och mördars. VARENDA DAG. Och då är det jag läser om bara en bråkdel av allt som drabbar kvinnor. Vad är det för fel på män egentligen?? INTE ALLA MÄN är jag så jävla trött på att höra. Nej jag fattar väl också att det inte är alla män men förklara för mig och alla andra kvinnor VILKA män det är då! Nej just det, det går inte och då måste vi se alla män som potentiella mördare/våldtäktsmän tills vi VET att de inte vill oss illa.

Det här måste sluta. Kvinnor måste få leva i trygghet. Kvinnor ska inte behöva vara rädda. Kvinnor ska inte behöva anpassa sig efter att män beter sig som jävla svin. Det är fan nog nu och det är inte vi kvinnor som ska föra den kampen. Om männen inte vill bli sedda som potentiella mördare/våldtäktsmän så är det dags att göra något åt det och inte bara ropa ”inte alla män!” Skicka dem till en mans-ö långt ute i ingenstans och låt dem sitta där så kan vi bara hämta hem de bästa exemplaren när vi behöver föröka oss.

image

Inte alla män

Ligger i sängen på jobbet och borde sovit för länge sen, så trött! Men jag vill inte somna utan att lägga upp några fina bilder som ni kan spara tills nästa gång någon stackars man grinar och skriker inte alla män!

image

image

Vad jag hatar när jag hatar män

Jag läste precis ett väldigt bra och tänkvärt inlägg på Facebook. Jag har delat det där men jag tycker att det ska få så stor spridning som möjligt så jag länkar det här och lägger in texten. Den är lång men LÄS DEN, otroligt viktig!

Här kan du läsa inlägget.

Jag hatar att vara rädd att uttrycka mig offentligt kring något som rör män, eftersom jag av erfarenhet vet att jag kommer få motta en kaskad av våldtäktshot.
Jag hatar att jag lärde mig på dagis att pojkar slår, retar, drar i mig och kastar sand på mig för att de egentligen tycker om mig.
Jag hatar rädslan som kommer när jag glömt mobilen hemma, och vet att jag är hjälplös om någon skulle överfalla mig, våldta mig.
Jag hatar att ingen tror på kvinnors negativa upplevelser av män och förtryck för än statistik och källor redovisas för att backa upp dem. Kanske då. Kanske.
Jag hatar att det för så många män är viktigare att förklara sig oskyldig till förtryck än att se förtrycket, än mindre göra något åt det.
Jag hatar att ha så många vänner och bekanta som blivit våldtagna av män.
Jag hatar att min vän blev drogad på krogen för ett par månader sedan.
Jag hatar att det är lättare att uppfinna nagellack som skall känna av eventuella droger i min drink, än att få män att sluta droga oss.
Jag hatar att vi spelade killarna mot tjejerna på gympan, och killarna protesterade för att tjejer inte är något motstånd.
Jag hatar att behöva väja för i princip varje man jag möter på stan.
Jag hatar att dessa män går rakt in i mig eller uttrycker fullständig förvirring / irritation om jag provar att låta dem väja istället.
Jag hatar att det fortfarande anses vara ett kul skämt att be en kvinna ställa sig i köket där hon hör hemma.
Jag hatar att 98% av alla våldtäkter utförs av män, men vi ändå inte får lov att känna oss otrygga eller hotade.
Jag hatar dubbelmoralen män blir upprörda när vi aktar oss för män vs män dumförklarar oss när vi blir trakasserade och våldtagna eftersom vi borde ha vett nog i skallen att vara försiktiga med män.
Jag hatar att det nästan alla gånger är samma män som står för båda de ovanstående tankesätten.
Jag hatar alla gånger män tycker det är viktigare att rota fram de (mycket sällsynta) gamla fall där någon blivit falskt anklagad för våldtäkt, än att lyssna till alla verkliga offer.
Jag hatar att varje sida med ”manshumor” på facebook och övriga internetkvarter främst är uppbyggda kring kvinnoförnedrande skämt.
Jag hatar att alla porrsidor benämner män som man/dude/guy/stud och kvinnor som slut/whore/brat/bitch.
Jag hatar att porrkategorin ”lesbian” inkluderar män i nästan varenda video, medan kategorin ”bisexual” innehåller videos på 1 kvinna + 2 män.
Jag hatar att män frågar mig hur lesbisk jag är.
Jag hatar att män på allvar, gång på gång, försöker övertyga mig om att de kan bota min homosexualitet.
Jag hatar att jag vågade sluta med bh först flera år efter att jag kommit ut som lesbisk, eftersom män hela tiden var övertygade om att jag gick utan på grund av att jag var en tease.
Jag hatar att jag under min skoltid lärde mig att som tjej inte säga till manliga elever om de var stökiga och högljudda, eftersom den direkta konsekvensen var att bli hånskrattad åt, samt att de höjde rösterna ännu mer för att provocera, uppvisa makt och hur lite de brydde sig .
Jag hatar att jag blev hånad när jag istället hämtade en lärare. För att jag var så svag. Typisk tjej.
Jag hatar att vi tjejer redan i fyran eller femman började tänka på hur sexiga vi var. Ibland för att slippa hånas och mobbas för vår fulhet, ibland för att inte ha för tajta byxor; råka inbjuda till tafs på rumpan.
Jag hatar att jag inte var mer än tolv år gammal när män började skriva till mig på sociala medier och be mig visa något i min webcam. Inte ibland. Hela tiden. Jag hatar att nästan alla kvinnor jag pratat med upplevde precis samma sak.
Jag hatar att vi snabbt lärde oss att dessa mäns åsikter spelade roll. Att det var viktigt att få bekräftelsen, för att slippa vara värdelös.
Jag hatar att vara på helspänn varje gång en manlig kollega ber mig göra något tekniskt, orolig att inte förstå varje instruktion med en gång, och anses vara dålig för att jag är tjej.
Jag hatar att det finns ett behov för alla dessa självförsvarskurser inriktade mot kvinnor/ickemän.
Jag hatar att jag inte är den enda som slutat gå på krogen på grund av alla män som vägrar ta ett nej. Flera nej. Många.
Jag hatar att mina manliga mobbare sällan mötte konsekvenser eftersom ”killar är ju sådana”.
Jag hatar att varje gång män skriver misogyna saker så viftas det bort med att de ”ju bara är troll”, oavsett hur många de är och hur ofta det händer.
Jag hatar att män skämtar om våldtäkt.
Jag hatar män som predikar om hur kvinnor är bättre på att ta hand om hemmet och barnen, medan män är bättre på att försörja – sedan upprört protesterar mot det faktum att kvinnor överlag har lättare att vinna en vårdnadstvist.
Jag hatar att män inte förstår skillnaden på ”manlig” och ”kvinnlig” omskärelse. Hur den ena (bla.) är något som många vuxna män genomgår frivilligt och den andra är något som leder till smärta, infektion, sjukdom och ofta död.
Jag hatar att bli tillsagd att ”oj här breder vi ut oss” när jag inte sitter med benen tätt ihop eller diskret i kors, medan jag dagarna i ända möts av män som sitter så brett att jag hade fått plats mellan deras ben.
Jag hatar att jag och alla kvinnor jag pratat med har lärt oss undvika ögonkontakt med män på stan, speciellt när det är mörkt eller tomt på folk.
Jag hatar att kvinnors upprördhet alltid viftas bort med ”du kan bara inte ta ett skämt”.
Jag hatar att vi antas ha PMS eller mens när vi blir förbannade.
Jag hatar att det (till exempel i USA) anses mer riskabelt (och icke önskvärt) att anställa en kvinna eftersom hon möjligtvis kommer att kräva föräldraledighet i framtiden.
Jag hatar att män bestämmer sig för att patriarkatet är ett påhitt, och sedan sätter igång ett förhör med ickemän där de kräver bevis på bevis och ändå bara hånar oss när vi lägger fram det.
Jag hatar att vi tar fighten nio gånger av tio – och den tionde gången anses vi skippa den för att ”aahahaa du har slut på arumeeent visste väl det!”
Jag hatar att män gång på gång använder liknelsen ”en nyckel som öppnar många lås är en bra nyckel, men ett lås som öppnas av många nycklar är ett kasst lås” för att försvara sin rätt att kalla oss slampor, horor och luder. Som om det är samma sak, och vi har lika mycket integritet och värde som ett dörrlås.
Jag hatar att ”tits or GTFO” ens har blivit ett känt uttryck, än mer att det fortfarande används flitigt.
Jag hatar att det finns oändligt med listor och artiklar online om hur män INTE tycker kvinnor ska se ut/klä sig.
Jag hatar att det som kvinna eller kvinnligt kodad person är omöjligt att vistas på nätet utan oönskade och förnedrande sexförslag, trakasserier, kukbilder etc.
Jag hatar att det så fruktansvärt ofta sägs – av män – att feminister bara ”fått för lite kuk”.
Jag hatar att män hela tiden måste få panik över några hårstrån på vår kropp.
Jag hatar att mäns motargument mot kroppshår nästan alla gånger är att det inte är sexigt, att vi inte är knullbara.
Jag hatar att vi lär oss så jävla tidigt att vara knullbara – men inte för knullbara.
Jag hatar att uttrycket friendzone existerar, för det anses värre att behöva vara kompis med en tjej som inte vill ligga med en, än att vara ”vän” med någon som förväntar sig att sex ingår i paketet.
Jag hatar att män hela tiden talar om för oss att ”bara ignorera” allt vi utsätts för, som om vare händelse är ett undantagsfall oavsett hur ofta det faktiskt händer.
Jag hatar att kvinnor måste säga att de har pojkvän för att män skall lämna dem ifred på krogen.
Jag hatar när en man på busstationen vägrar ta ett nej, och följer mig in på bussen han inte ens skall med.
Jag hatar att så många män blivit rika på att förespråka våldtäkt som en dejting-teknik.
Jag hatar att män inte beskylls lika mycket för en oplanerad graviditet.
Jag hatar alla män som säljer kvinnor och flickor.
Jag hatar alla gånger en kvinna eller flicka våldtas i krig som en form av maktutövning mot fienden.
Jag hatar alla gånger unga flickor tvingas växa upp i bordeller eftersom de inte har ett val.
Jag hatar att kvinnliga författare ombeds byta eller förkorta sitt namn eftersom manliga författare säljer bättre.
Jag hatar att filmer med fler än två välskrivna kvinnliga karaktärer får stämpeln Chick Flick eller Feministpropaganda.
Jag hatar att kvinnliga actionhjältar måste vara knullbara medan de slåss.
Jag hatar alla män som tycker att bindor och tamponger är en lyxprodukt som bör beskattas.
Jag hatar att bröst är okej i sexualiserade sammanhang men inte när de matar ett barn.
Jag hatar att den här listan aldrig kommer bli färdig.

image
Bildkälla

Provocerande bilder

Jag tycker det är väldigt roligt med bilder som föreställer män som framställs som idioter och beter sig illa. Och hur kan jag göra det, jag som kallar mig feminist oxh vill ha jämställdhet? Jo, därför att jag är så oroligt trött på att män beter sig som de gör och allt förtryck jag själv fått utstå genom åren. Jag delar bilder gärna på Facebook och Instagram och jag märker hur provocerande folk tycker att det är. Speciellt män, det är väldigt få män som trycker like på alla roligt bilder som jag lägger upp och en hel del av mina kvinnliga vänner som inte heller gör det. Jag tror många tycker att jag överdriver och inte alls är jämställd men det skiter jag i. Så som jag har blivit behandlad av pojkar, killar och män i mitt liv så tycker jag inte att jag har någon som helst skyldighet gentemot det manliga könet och jag blir ärligt talat mer och mer trött på män för varje dag som går. Och att män tar illa upp, blir kränkta och tycker synd om sig själva? Couldn’t care less. Den kampen kan de föra själva, eller om de verkligen vill visa att det inte är ”alla män” som är svin så kan de stötta oss kvinnor i vår kamp istället.

Exempel på bilder som provocerar och inte genererar många likes:

image

image

image

image

image

image