Blues

Jag känner mig nere. Och jag vet inte varför. Antingen har det med att semestern är slut som jag har lite blues, eller så är det den jävla pms:en. Eller något annat jag inte kan sätta fingret på.

På tal om pms så har jag äntligen sökt hjälp för det. En kompis i byn berättade att hon fått jättebra hjälp på Novakliniken och jag tog äntligen tag i det och ringde dit. Jag avskyr att söka vård och drar mig in i det längsta. Jag har ju hälsporre också och jag sa till mig själv att jag fick välja vad jag skulle söka för, sjukt? Är jag inte värd båda?

Iallafall, 17 september fick jag en tid. Ska bli spännande att se vad de säger. Hoppas hoppas jag får någon bra! Vet inte om den som hjälpte min kompis jobbar kvar. Åh tänk om jag får träffa nån som inte tar sånt på allvar?? Som tycker det är gnäll och kvinnotjafs??

Första natten på jobbet efter semestern, hoppas den blir lugn. Dagen har varit det iallafall.

Gulliga Dixon blir man alltid lite gladare av ❤️ Iallafall på bild.

Vilken dag!

Jag är så trött nu, vilken dag det har varit! Rena sommarvärmen och jag och barnen har haft shorts hela eftermiddagen och kvällen.

Imorse cyklade barnen till skolan och jag sprang med Dixon. När de var lämnade så sprang vi vidare och det blev en sexkilometersrunda innan det var dags att åka till frisören. Jag var på samma ställe som sist men fick inte samma frisör och jag blev inte sådär nöjd som jag blev förra gången. Jag vet inte vad det var, men färgen kändes inte så som jag tänkt mig. Jag ville ha ljusare slingor och fler kontraster men jag har redan börjat vänja mig och tycker det är fint. Med silverschampo kan jag nog få önskvärd nyans.

8D3519DE-2506-4D87-B436-D7A50BC78BF7

Efter några snabba inköp åkte jag hem, hämtade cykeln och cyklade till skolan. När vi kom hem gick vi direkt ut och var ute hela eftermiddagen och ända tills 20 på kvällen. Jag fixade iordning mina odlingsbänkar och satte olika sorters sallad, dill, persilja och koriander. Både Dixon och hönorna har varit ute hela dagen tillsammans, helt otroligt. Fasanerna har börjat lägga ägg men de ruvar inte men en av mina små hönor ruvar så Kalle har lagt äggen under henne. Spännande att se om det blir något.

Nej nu måste jag sova, solen och luften har tagit muster ur mig och imorgon blir det ett dygn på jobbet för mig igen.

26DE9EE6-0ABE-48A6-837A-1629ECE29B01

Dixon status

Som ni säkert sett så är Dixon kvar hos oss. Det körde ihop sig med han som skulle ta hand om honom tyvärr, några andra har ringt men inget mer än så. En man från Stockholmstrakten som verkligen skulle varit PERFEKT hörde av sig men han hade ett halvår kvar till pension och kunde inte ha hund innan dess och lyckades inte lösa hjälp. Just nu känner jag att jag släppt det hela litegrann, och det går hyfsat bra just nu med Dixon och barnen. Han är lite mer avslappnad just nu men så har det varit i perioder innan.

Så jäkla typiskt också att Dixon blivit så duktig och gör sånt som jag ALDRIG trodde skulle gå. Ni som följer mig på Instagram såg kanske igår att Dixon satt alldeles bredvid hönorna som var lösa ute utan att göra något. Helt otroligt. Jag gick runt och fixade lite och de sprätte runt honom och han gjorde nada.

Så, tillbaka på ruta ett och hoppet försvinner mer och mer..

3DF94F1C-1935-464C-8353-7EE0744351F5

Magkänslan

Ni anar inte hur glad jag är för att Dixon är hemma igen. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att det inte var rätt för honom. Det kändes inte helt hundra, det var liksom så att jag försökte övertyga mig själv om att det visst skulle bli bra men med handen på hjärtat hade jag inte valt det stället om jag hade ett annat alternativ. Men, vi kände oss desperata och hoppades det skulle bli en bra lösning.

Tack och lov kom han hem igen och igår blev jag kontaktad av en kille som kom redan samma dag och träffade Dixon. Och det kändes så rätt. Jaktintresserad ung kille med lång erfarenhet av hundar och jakt. Bor i hus med trädgård, har en till hund och anser att hunden är en del av familjen. Och han vill ta hand om Dixon, och det känns så himla bra. Jag tror det kommer kännas jobbigt och ledsamt att lämna Dixon igen men nu är magkänslan hundra att han kommer att få det bra så jag tror det kommer kännas bättre. Och killen bor typ 10-15 minuter från oss så vi ska ta det successivt så Dixon får vänja sig vid den nya miljön, nya hunden och nya människorna.

Den här helgen alltså, fy fan. Till helvetet och tillbaka känns det som vi varit och jag hoppas verkligen det kommer lösa sig nu. Till råga på allt har jag varit sjuk också. Jätteont i halsen, huvudvärk och ont i kroppen. Hade nog feber på natten fredag till lördag för jag sov som en kratta och svettades och frös om vartannat. Men, nu är det ny vecka och nya tag och jag hoppas allt kommer lösa sig.

91FB13F9-B303-4C59-A5B2-98D5E4407BF7

Tillbaka på ruta ett

Kvällen igår blev inte som vi tänkt oss. Dagen var tuff, vi var så ledsna och hade svårt att tänka på annat än Dixon. Vid 19-tiden ringde det, det var nya ägaren som ringde och sa att vi måste hämta Dixon igen. Först hade det gått jättebra och han hade lekt med sina nya hundkompisar. Men sen hade han börjat skaka, blivit stressad och börjat morra åt ägaren och gav sig på de andra hundarna, något han aldrig gjort förut.

Jag kastade mig i bilen dit, blev så himla glad över att få hämta honom. Och Dixon blev så glad över att se mig. Så, han är hemma igen och en del av mig är glad över det men det här innebär ju att vi måste gå igenom allt en gång till. Men, så är det och jag väljer att se det som ett tecken att det där inte var rätt för Dixon. Älskade lilla hund.

27230B1C-E36E-4092-8315-F2792BD9103D

Ett svårt avsked

Usch vad jag har gråtit igår och idag. Igår var sista kvällen med älskade Dixon. Så ont det gör att veta att vi aldrig mer får busa med honom, gosa i soffan eller gå på promenad.. till och med det som var störigt med honom saknar jag, som att han stod och slickade på allt i diskmaskinen. Ingen mer Dixon som kutar som en dåre när jag ska till hönorna, som står och piper när jag är hos kaninerna, som värmer mig i soffan på kvällen. Usch det är så jobbigt att tänka på.

Sov så sjukt dåligt inatt, frös och svettades. Vaknade med jätteont i halsen och en hemsk huvudvärk. Jag åkte med barnen till simskolan och innan dess skulle jag säga mitt sista hej då till Dixon och sen skulle Kalle åka med honom till hans nya hem. Åh vad jobbigt det var… men jag försöker tänka på fina minnen och Kalle skickade en film på när Dixon lekte med sin nya hundkompis och det känns bra. Dixon älskar andra hundar och nu har han en kompis vid sin sida.

1A431A10-9946-41E6-8BF1-949F28AD2FE8

CAA0F335-5FE0-4E2F-A867-73CA4C348DEB

Hjärtat går sönder

Det som jag skrev om för ett tag sen, beslutet vi var tvungna att ta trots att det kändes jättehemskt var att vi måste hitta ett nytt hem till Dixon. Jag orkar inte skriva i detalj om allt men kortfattat är det så att Dixon inte går att ha ihop med barn. Vi har provat allt men det har inte blivit bättre, tvärtom så har det blivit sämre. Det finns liksom inget OM något ska hända utan NÄR.

Och det smärtar oss något enormt för han är en underbar hund även om jag ofta slitit mitt hår över honom. Jag kommer sakna honom sp sjukt mycket och det har fällts många tårar de senaste veckorna, sen vi tog beslutet som vi innerst inne vetat att vi var tvungna att ta förr eller senare.

Jag vill inte ha några kommentarer typ ”har ni provat det här” och liknande. Vi har gjort allt vi kan, vi fick häromveckan av en slump reda på varför han är så här och det gjorde oss förbannade men på ett vis lättade att det inte vårt fel, vi hade inte kunnat göra något annorlunda.

Och nu har vi hittat ett hem till honom och som det ser ut så flyttar han på lördag. Jag dör lite bara av tanken på att säga hej då för alltid och det är så sjukt jävla jobbigt. Jag fäster mig så mycket vid mina djur och blir så avgrundsledsen när något händer. Det här var inget vi räknade med när vi hämtade hem vår gulliga lilla Dixon för två år sen och det gör så ONT i mig att behöva göra så här. Han är verkligen världens finaste men behöver ett hem utan barn och där han får jaga och det får han nu.

8FEA94F3-36BD-4DD5-BA24-665BBB4BAFB1

725D6AD3-F3E1-4C2C-A404-C09C13FE7301

590BCDD5-B11F-4416-B7B7-8E09C86F0304

6718A49C-4376-40DB-ADDD-9D27445FFAE4

D812BFA5-01DC-4C33-9B6A-C7907ACF3830

4A916BD6-697F-4896-8BFC-50D0773268F7