Hundis

Jag tänker ibland på hur nära vi var på att förlora Dixon och det känns jättejobbigt. En gång lämnade vi bort honom men det funkade tack och lov inte alls, och en gång var vi på gång att lämna över honom till en annan.

Det känns helt galet att vi skulle leva utan Dixon. Visst, han komplicerar våra liv sjukt mycket. Vi kan aldrig ta med honom någonstans, aldrig ha honom med när vi har gäster och vi har knappt någon som kan vara hundvakt. Men, det är värt det. Vi måste ligga steget före hela tiden och ha koll och det kan kännas jobbigt emellanåt men så får det vara.

Vi har hittat ett sätt som funkar relativt bra och jag älskar den där hunden så galet mycket. På morgnarna när jag släpper ut honom ur buren där han sover så kommer han upp till mig i soffan och knölar ner sig i mitt knä och är så himla gosig. På kvällarna myser vi framför brasan och det älskar han.

Han är fortfarande ganska knäpp men ändå har han förändrats jättemycket, han har blivit så mycket lugnare än innan. Och han är extremt duktig på vissa saker, nästan så man blir förvånad.

Jag är så glad för att lille hundis fortfarande bor kvar hos oss. ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s